Visst är det så att så gott som alla barn blir sjuka precis lagom till jul? Åtminstone har det varit så hos oss, varenda en jul firades i någonsorts feberyra. Istället för julklappspapper var våra presenter invirade i näsdukar, julskinka hade vi aldrig, istället fick vi hostmediciner och antibiotika och magmediciner serverade på tallrikar med julmotiv. Nu skojade jag.
Våra barndomsjular var mysiga och god mat hade vi alltid (till och med julskinka ;) ). Men när man som vuxen tänker tillbaka på våra barndomsjular så minns man alla de jular man låg hemma i feber och någonsorts flunssa. I något skede slutade vi få de där julsjukorna, men någonstans långt bak i hjärnan fanns ändå vetskapen om att nångång, nån jul, skulle julsjukan återvända.
Och nu var det lilla Emils tur att drabbas av julsjukan.Med dubbelsidig öroninflammation och snor så det räcker och blir över får den lilla stackaren öppna sina presenter. Vi hoppas han är tillräckligt frisk för att orka le lite tappert vid julbordet och när vi skall ta de obligatoriska julfotografierna. I skrivande stund är patienten för trött för att kommentera ovanstående text, men han försöker le tappert och ge mamma en kram.
GOD JUL PÅ ER ALLA, OCH HOPPAS NI FÅR FIRA JULEN UTAN JULSJUKAN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar