... OCH KANINER...
Jag måste börja med att säga att dagens ungdom har väldigt förutfattade meningar om grönsaker och dem som konsumerar grönsaker och frukter. Råkar man smaska på ett äppel så klassas man direkt som en av dom där som måste banta... Kan man inte bara få äta det man vill i måttliga mängder utan att bli stämplad som en bantare?
En sak som alltid fått mej fundersam är dieter. Vilken skall man välja, vilken diet har godaste maten, lättaste reglerna och framför allt, de snabbaste resultaten?
Denna vecka fick jag svar på min livslånga fråga; INGEN diet har de snabbaste och mest hållbara resultaten. Alla dieter: Atkins, Montiquack ( eller hur sjutton det nu stavas), Nutrilett och GI (för att nu nämna några) har sina fördelar, de låter bra och ingen vet hur de stavas, de har snabba resultat i början (alltså under de 2 första veckorna som man inte får äta typ någonting) och de har klara program man skall följa.
Men de har alla en stor nackdel, efter att man hållit sig ifrån det mesta under 2 veckor, kommer man in i en fas där man tar in mer och mer kolhyrater eller fetter eller proteiner, sakta men säkert. Nå vad tror ni att det händer när kroppen först levt på gränsen till ingenting i 2 veckor och sedan plötsligt belönas med choklad, vetebröd, korv, hamburgare, pizza, alkohol, salladsdressing, limsa, godis, ostar...? Precis, gick man ner 3 kilo, så går man raskt upp dessa 3 kilo när fas 2 börjar.
Jag hade själv funderat länge på vilket dietprogram jag skulle följa, det måste vara ett program som har klara regler och helst recept, inte så tidskrävande och såklart snabb viktnedgång. Jag föll för GI-dieten, dvs dieten som har ett namn som man inte kan stava, MEN resultat som heter duga. Jag ändrade mej dock då jag märkte att jag inte fick den informationen om dieten som jag ville ha. Jag kan inte kasta mej huvudstupa in i någonting som jag inte vet någonting om. Jag vill helst göra allting ordentligt från början, ha ett klart veckoschema som jag följer med maträtter och så. Inte bara googla fram någonting och halvhjärtat röra ihop lite kaksmet med ingredienser från än den ena än den andra dieten :)
Så nu lever jag hälsosamt, äter grönsaker, frukter (inte 1KG/dag), har lämnat bort godis och chips, hamburgare och pizza. Till skolan brukar jag ta med en liten box varje dag, och i boxen har jag morötter, gurka, äppel, päron, kiwi och annat gott. För jag blir alltid godissugen efter lunchen och om jag har långa skoldagar är det så mycket lättare att äta kaninmat än att ha ångest över en chokladstång.
Det kom faktiskt ett par klasskamrater fram å poängterade att man nog får lunch i skolan då jag hysteriskt (som en kanin med koffeinfylla) knaprade på min morot. Jag tackade för informationen och sa att jag redan ätit och morötterna bara var min välförtjänta efterrätt. "Är du på diet???" blev svaret på min kommentar. Nej, jag är inte på diet, jag bara råkar tycka om morötter. Så kalla mej häst eller kanin om du nu måste det, men jag råkar faktiskt älska morötter, äppel och päron och vi behöver faktiskt alla lite morötter nångång! :)
Viktnedgången har aldrig tidigare varit så här lyckad, sen den 1.1.2009->28.2.2009 har jag gått ner 10,6KG. Häst eller inte, men jag lämnar inte mina grönsaker!!!
lördag 28 februari 2009
söndag 22 februari 2009
SEXIG SVENSK...
...ELLER FUNKTIONELL FINNE?
Ni har säkert alla läst tränings- och fitnessmagasin nångång? Jag har prenumererat på "Fitness Magazine" (svensk tidning), "Kunto Plus" (finsk tidning) och många fler helt onödiga men ack så nödvändiga tidningar. En sak som jag märkte när jag bläddrade igenom gamla nummer av olika träningsblaskor är att det är väldigt stor skillnad på både utbudet av träningskläder och träningsprogram beroende på om tidningen är svensk eller finsk.
I svenska tidningar satsar man bland annat på "... sexiga kurvor, övningar som ger dej en sexig rumpa och sensuella armar, Jennifer Lopez axlar och Jessica Albas mage..." (vad är sensuella armar???) I finska tidningar är det mer rakt på sak, träningsprogrammen är uppdelade så att också vi vanliga dödliga kan klistra upp veckoprogrammet på kylskåpet och faktiskt följa det. Och tur är väl det, för vilka killar är intresserade av att få Jessica Albas mage och Beyoncés rumpa??? Ingen jag känner i alla fall, de vill få resultat som gör att de orkar mer både då det gäller styrka och kondition.
En annan sak som jag märkte är att i svenska fitness tidningar handlar det mest om mode, hur man skall se sexig ut i skidspåret eller på löprundan eller på gymmet. Fakta: INGEN ser sexig ut med ylletröjor, vantar, dunjackor, mössor, halsdukar, långkalsonger och byxor som innehåller 13 kilo dun. Och alla tjejer som tränar är sexiga. Fråga vilken kille som helst! Dina muskler kommer INTE att bli mer vältränade fastän du så shoppar det senaste inom idrottsmodet från Taiwan eller Frankrike. Jo, eventuellt känner man sig mer sexig och det kanske ger en extra kick om man har på sig Nikes nyaste topp med 15 olika frger och finesser, men toppen ger dej inte bättre resultat. I finska tidningar satsades det på kläder som var användbara på riktigt. Det fanns till exempel listat olika underkläder (alltså långärmade skjortor och långkalsonger) och så hade redaktionen testat sig fram till vilka som andades mest och absorberade mest svett och var mest ekonomiskt tillfredsställande. DET tycker jag är mycket viktigare än att veta vilken färg som är mest in just nu.
Vi finnar bryr oss tydligen inte om att få sexiga rumpor och sensuella linjer, vi vill ha resultat som faktiskt syns på de årliga läkarkontrollerna och i tävlingar (för ärligt, ingen på Helsinki City Marathon vinner något specialpris bara för att han eller hon har designkläder och en sexig häck, det är VAD man använder den sexiga häcken till som räknas och i detta fall då, antar jag, har för att orka springa längre och fortare...) Det som räknas på maratonloppen är att ingen springer naken (om det inte är nakumaraton), att man inte får skavsår, att man helst har kläder som andas och isolerar och att man nu överhuvudtaget har någonting på sig som nu kan räknas som någon form av sport outfit. Jag har sett människor springa i importerade designkläder med de allra senaste inom spotvärlden, jag har sett människor springa i sina gamla urtvättade collegebxor från 70-talet, jag har sett människor springa i Tarjoustalos rea-skor, och en sak hade alla deltagare gemensamt, de kom alla över mållinjen!
Så, vilken sporttyp är du då? En sexig svensk, eller en funktionell finne?
Ni har säkert alla läst tränings- och fitnessmagasin nångång? Jag har prenumererat på "Fitness Magazine" (svensk tidning), "Kunto Plus" (finsk tidning) och många fler helt onödiga men ack så nödvändiga tidningar. En sak som jag märkte när jag bläddrade igenom gamla nummer av olika träningsblaskor är att det är väldigt stor skillnad på både utbudet av träningskläder och träningsprogram beroende på om tidningen är svensk eller finsk.
I svenska tidningar satsar man bland annat på "... sexiga kurvor, övningar som ger dej en sexig rumpa och sensuella armar, Jennifer Lopez axlar och Jessica Albas mage..." (vad är sensuella armar???) I finska tidningar är det mer rakt på sak, träningsprogrammen är uppdelade så att också vi vanliga dödliga kan klistra upp veckoprogrammet på kylskåpet och faktiskt följa det. Och tur är väl det, för vilka killar är intresserade av att få Jessica Albas mage och Beyoncés rumpa??? Ingen jag känner i alla fall, de vill få resultat som gör att de orkar mer både då det gäller styrka och kondition.
En annan sak som jag märkte är att i svenska fitness tidningar handlar det mest om mode, hur man skall se sexig ut i skidspåret eller på löprundan eller på gymmet. Fakta: INGEN ser sexig ut med ylletröjor, vantar, dunjackor, mössor, halsdukar, långkalsonger och byxor som innehåller 13 kilo dun. Och alla tjejer som tränar är sexiga. Fråga vilken kille som helst! Dina muskler kommer INTE att bli mer vältränade fastän du så shoppar det senaste inom idrottsmodet från Taiwan eller Frankrike. Jo, eventuellt känner man sig mer sexig och det kanske ger en extra kick om man har på sig Nikes nyaste topp med 15 olika frger och finesser, men toppen ger dej inte bättre resultat. I finska tidningar satsades det på kläder som var användbara på riktigt. Det fanns till exempel listat olika underkläder (alltså långärmade skjortor och långkalsonger) och så hade redaktionen testat sig fram till vilka som andades mest och absorberade mest svett och var mest ekonomiskt tillfredsställande. DET tycker jag är mycket viktigare än att veta vilken färg som är mest in just nu.
Vi finnar bryr oss tydligen inte om att få sexiga rumpor och sensuella linjer, vi vill ha resultat som faktiskt syns på de årliga läkarkontrollerna och i tävlingar (för ärligt, ingen på Helsinki City Marathon vinner något specialpris bara för att han eller hon har designkläder och en sexig häck, det är VAD man använder den sexiga häcken till som räknas och i detta fall då, antar jag, har för att orka springa längre och fortare...) Det som räknas på maratonloppen är att ingen springer naken (om det inte är nakumaraton), att man inte får skavsår, att man helst har kläder som andas och isolerar och att man nu överhuvudtaget har någonting på sig som nu kan räknas som någon form av sport outfit. Jag har sett människor springa i importerade designkläder med de allra senaste inom spotvärlden, jag har sett människor springa i sina gamla urtvättade collegebxor från 70-talet, jag har sett människor springa i Tarjoustalos rea-skor, och en sak hade alla deltagare gemensamt, de kom alla över mållinjen!
Så, vilken sporttyp är du då? En sexig svensk, eller en funktionell finne?
torsdag 19 februari 2009
MONSTER-PEPPARKAKOR OCH GRYMMA-SALTA KEX...
... DIET FÖR KINKIGA SMÅBARN...
Vad ger man åt barn som inte vill ha någonting att äta?
Emil har varit sjuk i magsjuka i en vecka, vi har åkt in och ut på olika sjukhus och läkarstationer. Magsjukan har gjort att Emil inte vill äta någonting som serveras på tallrik, i glas eller i spruta. Han har äckel för allting. Innan ni börjar komma med en massa bra råd, jo, jag har provat allting... Jag har kokat potatismos, skurit små små korvbitar (som inte gick att se utan mikroskop), jag har serverat blåbärssoppa, fisk, grönsaker, salta kex, pepparkakor, bulla, glass, saft, mediciner, höna, ris, joghurt ja allting som man kan få från lokala K-market. Men ingenting går ner, han tar en tugga och spottar ut det direkt igen. Å sen skriker han eftersom pepparkakorna i hans ögon ser ut som monster som biter honom i tungan. Andra barn har monster under sängen eller i garderoben, Emils monster finns på tallriken och smaskar på hans mat.
För min egen del kan jag bara säga att det inte är kul att ha huset fullt med godsaker som pepparkakor, glass och salta kex för enligt min diet är de minst lika grymma monster som för Emil. En pepparkaka betyder att jag skulle vara tvungen att springa runt i 30 minuter och i ärlighetens namn, när i helsike skall jag hinna med det? Så, jag har bara bitit ihop, kastat längtansfulla blickar på godsakerna och bitit i det sura äpplet (bokstavligen). Men, ingenting ont som inte har något gott med sig, jag har gått ner 8,2 kilo!!! :)
Vad ger man åt barn som inte vill ha någonting att äta?
Emil har varit sjuk i magsjuka i en vecka, vi har åkt in och ut på olika sjukhus och läkarstationer. Magsjukan har gjort att Emil inte vill äta någonting som serveras på tallrik, i glas eller i spruta. Han har äckel för allting. Innan ni börjar komma med en massa bra råd, jo, jag har provat allting... Jag har kokat potatismos, skurit små små korvbitar (som inte gick att se utan mikroskop), jag har serverat blåbärssoppa, fisk, grönsaker, salta kex, pepparkakor, bulla, glass, saft, mediciner, höna, ris, joghurt ja allting som man kan få från lokala K-market. Men ingenting går ner, han tar en tugga och spottar ut det direkt igen. Å sen skriker han eftersom pepparkakorna i hans ögon ser ut som monster som biter honom i tungan. Andra barn har monster under sängen eller i garderoben, Emils monster finns på tallriken och smaskar på hans mat.
För min egen del kan jag bara säga att det inte är kul att ha huset fullt med godsaker som pepparkakor, glass och salta kex för enligt min diet är de minst lika grymma monster som för Emil. En pepparkaka betyder att jag skulle vara tvungen att springa runt i 30 minuter och i ärlighetens namn, när i helsike skall jag hinna med det? Så, jag har bara bitit ihop, kastat längtansfulla blickar på godsakerna och bitit i det sura äpplet (bokstavligen). Men, ingenting ont som inte har något gott med sig, jag har gått ner 8,2 kilo!!! :)
tisdag 10 februari 2009
VILL DU JOBBA PÅ BANK...
... NÄÄ, MEN FÅR JAG EN GRIS ÄNDÅ?
Det har varit rekryteringsmässa i skolan. Och snäll som jag är, så stannade jag och lyssnade intresserat ( slöudöuskt) på vad som sades. Ett besök blev dock klart i minnet. En vänlig tant som jobbade på Nordea ville rekrytera mej och min klasskompis till Nordea för framtida sommarjobb. Vi tog på oss funderar-miner, såg på varandra och konstaterade sedan vänligt men bestämt att vi nog var riktigt nöjda med våra yrkesval. Nordea tanten såg lite snopen ut, men vi log vänligt å frågade om vi fick ta en gris. Alltså Nordea-folket hade små söta grisar i olika färger som dom delade ut åt personer som var intresserade av en framtid inom bankvärlden. Det fick vi. Så nu är jag en lycklig ägare av en liten grön gris :D
Jag har börjat med en ny rutin. Varje morgon stiger jag upp klockan 05:03 och gnuggar mej i ögonen en halvtimme. Sedan kliver jag upp och sätter igång en träningsvideo (eller ja, den är faktiskt i DVD format) och följer sedan slaviskt alla rörelser sm görs av långa, smala kvinnor i tights. Det roliga är att tränaren på videon uppmanar alla att "push a little bit harder, reach a little bit further and don't forget to smile..." Som om man skulle kunna le när man har ryggen i 59 olika vinklar, håller på å spänner magmusklerna (som torde finnas under allt fett) och dessutom pressar ihop skinkorna så att tyngderna inte faller någonstans där man absolut inte vill ha tyngder (på tårna till exempel). Å nu undrar ni varför i självaste helvetet man har tyngder mellan skinkorna. Tyngderna hålls liksom mellan låren... Dom slanka kvinnorna som gör övningarna (för träningstanten står bara å gapar hon) ler ett sådantdär Hollywood-leende, men en något krampaktig twist i ena mungipan. Jo, tack och gonatt. Något leende får den där hurtiga träningsapan inte av mej i alla fall.
Trots brist på förståelse för hurtiga tanter så har jag lyckats gå ner 7,5KG på 4½ vecka. SÅ något positivt får man i alla fall ut av den där tanten :D Nu ska jag duscha och äta mitt välförtjänta morgonmål!
Det har varit rekryteringsmässa i skolan. Och snäll som jag är, så stannade jag och lyssnade intresserat ( slöudöuskt) på vad som sades. Ett besök blev dock klart i minnet. En vänlig tant som jobbade på Nordea ville rekrytera mej och min klasskompis till Nordea för framtida sommarjobb. Vi tog på oss funderar-miner, såg på varandra och konstaterade sedan vänligt men bestämt att vi nog var riktigt nöjda med våra yrkesval. Nordea tanten såg lite snopen ut, men vi log vänligt å frågade om vi fick ta en gris. Alltså Nordea-folket hade små söta grisar i olika färger som dom delade ut åt personer som var intresserade av en framtid inom bankvärlden. Det fick vi. Så nu är jag en lycklig ägare av en liten grön gris :D
Jag har börjat med en ny rutin. Varje morgon stiger jag upp klockan 05:03 och gnuggar mej i ögonen en halvtimme. Sedan kliver jag upp och sätter igång en träningsvideo (eller ja, den är faktiskt i DVD format) och följer sedan slaviskt alla rörelser sm görs av långa, smala kvinnor i tights. Det roliga är att tränaren på videon uppmanar alla att "push a little bit harder, reach a little bit further and don't forget to smile..." Som om man skulle kunna le när man har ryggen i 59 olika vinklar, håller på å spänner magmusklerna (som torde finnas under allt fett) och dessutom pressar ihop skinkorna så att tyngderna inte faller någonstans där man absolut inte vill ha tyngder (på tårna till exempel). Å nu undrar ni varför i självaste helvetet man har tyngder mellan skinkorna. Tyngderna hålls liksom mellan låren... Dom slanka kvinnorna som gör övningarna (för träningstanten står bara å gapar hon) ler ett sådantdär Hollywood-leende, men en något krampaktig twist i ena mungipan. Jo, tack och gonatt. Något leende får den där hurtiga träningsapan inte av mej i alla fall.
Trots brist på förståelse för hurtiga tanter så har jag lyckats gå ner 7,5KG på 4½ vecka. SÅ något positivt får man i alla fall ut av den där tanten :D Nu ska jag duscha och äta mitt välförtjänta morgonmål!
torsdag 5 februari 2009
MEN VAD ÄTER DOM...
... PÅ DAGIS EGENTLIGEN!?
På Emils dagis får man en lapp varje dag, där någon stressad dagistant klottrat ner informationen om hur dagen har gått. En standard lapp ser ut ungefär så här: "Kalle har ätit duktigt och varit glad. Sedan sov han i 1,5 timme..." Ofta får man veta också vad barnet ätit och hur många portioner och om barnen varit ute eller inne under dagen.
Vi vet ju alla att det pågår en massa debatter om skolmat, inte minst nu efter mat-skandalen i Sverige, där mattanten serverade pasta som legat på golvet. Hittills har Emil fått bra mat, i alla fall mej veterligen, och han verkar ha ätit duktigt också. Så lite skeptisk blev jag den dagen då det plötsligt står på lappen: " Emil söi kaksi annosta aamupuroa" (=MORGONBÄCK!?) Menar, VAD serveras det på dagis egentligen? Morgonbäck med ängsblomster? Nåjo, jag skrattade en god stund åt hela morgonbäcks-incidenten, bra verkar det ha smakat i alla fall, vad det än var, för Emil var mätt och belåten när han kom hem den dagen :)
Om det intresserar någon, så kan jag meddela att med mitt eget ätande går det bra, nu visar vågen -6,4KG!!! Så, det är på god väg :) Jag har som mål att se hur det går och varje dag är en ostressig dag vad gäller mat, ätandet och allt som hör till. Nästa vecka skall jag börja på ett gym (jag har lite scenfeber) och kanske kanske är jag i bikinishape till sommaren 2015 ;)
KRAM på er!
På Emils dagis får man en lapp varje dag, där någon stressad dagistant klottrat ner informationen om hur dagen har gått. En standard lapp ser ut ungefär så här: "Kalle har ätit duktigt och varit glad. Sedan sov han i 1,5 timme..." Ofta får man veta också vad barnet ätit och hur många portioner och om barnen varit ute eller inne under dagen.
Vi vet ju alla att det pågår en massa debatter om skolmat, inte minst nu efter mat-skandalen i Sverige, där mattanten serverade pasta som legat på golvet. Hittills har Emil fått bra mat, i alla fall mej veterligen, och han verkar ha ätit duktigt också. Så lite skeptisk blev jag den dagen då det plötsligt står på lappen: " Emil söi kaksi annosta aamupuroa" (=MORGONBÄCK!?) Menar, VAD serveras det på dagis egentligen? Morgonbäck med ängsblomster? Nåjo, jag skrattade en god stund åt hela morgonbäcks-incidenten, bra verkar det ha smakat i alla fall, vad det än var, för Emil var mätt och belåten när han kom hem den dagen :)
Om det intresserar någon, så kan jag meddela att med mitt eget ätande går det bra, nu visar vågen -6,4KG!!! Så, det är på god väg :) Jag har som mål att se hur det går och varje dag är en ostressig dag vad gäller mat, ätandet och allt som hör till. Nästa vecka skall jag börja på ett gym (jag har lite scenfeber) och kanske kanske är jag i bikinishape till sommaren 2015 ;)
KRAM på er!
söndag 1 februari 2009
JOBBA FLITIGT SOM EN MYRA...
...SÅ GÅR DU NOG NER FYRA... KILO!!!
Det här är slutet av tredje veckan av mitt hälsosammare liv (dvs. ett liv utan choklad och godis och pizza och burgare). Idag ställde jag mej på vågen, för att kunna dokumentera det som jag trodde skulle bli en förlust vecka (jag har ändå legat i sängen hela veckan och den enda motionen jag utfört har varit de gånger jag sprungit till toaletten). Så lite nervöst var det att stå på vågen och se digitalsiffrorna rusa fram och tillbaka... "vaaad ska vi visa nuu då?" "hmm... haaaaar hon gått ner eller iiiinte...?" Tillslut dök det dock upp en sifferkod, som visade att jag gått ner 1,2 KG den här veckan och alltså 5,7 KG på tre veckor!!! Så ni kan ju gissa då att jag är väldigt nöjd!!! :)
Jag tror att det är både på gott och ont om man går ner massor i början av en diet. Det som är bra är att det ger motivation att fortsätta om man får hisnande resultat varje vecka, men det som är dåligt är att man kan inte gå ner 2 kilo i veckan i flera veckor. Dels funkar inte våra kroppar så, det finns en bromsmekanism som gör att vi inte kan gå ner hur mycket som helst hur fort som helst och dels så SKALL man inte gå ner massor ifall man vill hålla sin nya vikt också efter avslutad diet.
Jag tror inte på dieter. Jag tror att man kan gå ner kanske 5 kilo med nutrilett, men resultaten är ju inte ihållande. Vill man nu gå ner 5 kilo för att rymmas in i en balklänning en kväll, så då kanske nutrilett kan vara grejen. Men för långsiktsviktnedgång tror jag det funkar allra bäst med klassiska metoder som bra mat och mycket motion. Det är ju bara det att det tar en sån helvetes lång tid att nå resultaten... Och vem orkar på riktigt springa på gym och svettas då man redan liknar en övergödd elefant med zebra-syndrom och inte en fräsch Jessica Alba?
Innan jag fick barn var jag smal (tydligen, i alla fall om man ser på foton) och jag hade inte strechmarks heller. Nu ser jag ut som en randig elefant, med spindelväv på mage och lår och en massa gäddhäng överallt :D Så mina barn kommer inte att behöva gå på zoo eller cirkus, som sagt var, dom kan se på spindelkvinnan eller elefantmamman hemma i vardagsrummet gratis :D
Med dessa slutord lämnar jag er för nu, (jag har en dammig pilatesvideo som väntar på mej) och hoppas på många kommande minus kilon så jag har något att rapportera om :)
Ha det bra!
Det här är slutet av tredje veckan av mitt hälsosammare liv (dvs. ett liv utan choklad och godis och pizza och burgare). Idag ställde jag mej på vågen, för att kunna dokumentera det som jag trodde skulle bli en förlust vecka (jag har ändå legat i sängen hela veckan och den enda motionen jag utfört har varit de gånger jag sprungit till toaletten). Så lite nervöst var det att stå på vågen och se digitalsiffrorna rusa fram och tillbaka... "vaaad ska vi visa nuu då?" "hmm... haaaaar hon gått ner eller iiiinte...?" Tillslut dök det dock upp en sifferkod, som visade att jag gått ner 1,2 KG den här veckan och alltså 5,7 KG på tre veckor!!! Så ni kan ju gissa då att jag är väldigt nöjd!!! :)
Jag tror att det är både på gott och ont om man går ner massor i början av en diet. Det som är bra är att det ger motivation att fortsätta om man får hisnande resultat varje vecka, men det som är dåligt är att man kan inte gå ner 2 kilo i veckan i flera veckor. Dels funkar inte våra kroppar så, det finns en bromsmekanism som gör att vi inte kan gå ner hur mycket som helst hur fort som helst och dels så SKALL man inte gå ner massor ifall man vill hålla sin nya vikt också efter avslutad diet.
Jag tror inte på dieter. Jag tror att man kan gå ner kanske 5 kilo med nutrilett, men resultaten är ju inte ihållande. Vill man nu gå ner 5 kilo för att rymmas in i en balklänning en kväll, så då kanske nutrilett kan vara grejen. Men för långsiktsviktnedgång tror jag det funkar allra bäst med klassiska metoder som bra mat och mycket motion. Det är ju bara det att det tar en sån helvetes lång tid att nå resultaten... Och vem orkar på riktigt springa på gym och svettas då man redan liknar en övergödd elefant med zebra-syndrom och inte en fräsch Jessica Alba?
Innan jag fick barn var jag smal (tydligen, i alla fall om man ser på foton) och jag hade inte strechmarks heller. Nu ser jag ut som en randig elefant, med spindelväv på mage och lår och en massa gäddhäng överallt :D Så mina barn kommer inte att behöva gå på zoo eller cirkus, som sagt var, dom kan se på spindelkvinnan eller elefantmamman hemma i vardagsrummet gratis :D
Med dessa slutord lämnar jag er för nu, (jag har en dammig pilatesvideo som väntar på mej) och hoppas på många kommande minus kilon så jag har något att rapportera om :)
Ha det bra!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)