... EMILS KAKA!
Lilla Emil har ju fyllt 3 år nu och Cars-fans som han är så borde hans morsa sätta igång med en mycket försenad födelsedags kaka :) Att vi SKA baka är det ingen tvekan om, varje dag har Emil högljutt påstått att det är bra bak-dag, och varje dag har morsan hans kontrat med att vi saknar vitala ingredienser. Man kan INTE baka med ruttna ägg, utan socker och utan kakform, eller kan man?
Vilken smak kakan ska ha är det heller inget tvivel om, choklad! kom det bestämt ur min treårings mun.
Inte heller motivet är det osäkerhet med, jag har ganska starka minnesbilder av att Nån visat mej bilder på heta kakor och tårtor och lite vinkat om att denna Någon skulle bli lycklig åt en Blixten McQueen kaka.
Så vad är problemet?
Har ni råkat ut för det där att man SKA göra nånting, som aldrig blir gjort och så bygger man på stresslager efter stresslager och till slut känns det alldeles övermänskligt att ens fundera på att städa undan lite grejer i köket och vispa lite ägg och socker och fixa en kaka?
Jag är liksom lite där, hela hösten har jag funderat på Emils födelsedag och tänkt att sen nångång när han fyller så ska köket vara skinande rent och tårtbakningen sker utan problem. Jo lycka till.
Nu har han varit 3 åring i hela 2,5 veckor och fortfarande ingen tillskymmelse till födelsedagstårta. Men jag ska. Jag ska. Egentligen borde man inte ge efter för tjat, men jag ska. Vi ska baka i helgen... eller helgen efter det ;)
fredag 15 oktober 2010
torsdag 26 augusti 2010
UR BARNENS MUN KOMMER...
ENKELHET I ALL ENKELHET!
Emil har lite svårt med uttalet av en del bokstäver då han saknar framtänder.
Namn verkar vara svårast, för namn kan man inte förklara med ljud eller gester (nånting som Emil annars praktiserar väldigt mycket). Mommo, moffa (muhva), Nemi, mamma, pappa, fammo, faffa, Emmis och Macki går riktigt bra att säga och dessa personer känner Emil väldigt bra. Men namnet på en släkting har Emil lite problem med (av hänsyn till denna person så lämnar vi namn och titel osagt). Denna person fick finna sig i att bli kallad "Den Där" under en hel helg...
Vi märkte inte det förrän Emil började räkna upp vem som sku med i bilen:
- Mamma bilen, pappa bilen, Mio bilen, den öh där i bilen... säger Emil och ser lite osäker ut :)
Andra gången vi fick bekräftat att släktingen enligt Emil heter Den Där, var när det var dags att säga hejdå:
- Hejdå rätt-namn-på-släkting, hejdå rätt-namn-på-släkting, hejdå Den Där! säger Emil glatt och vinkar :)
En gång på 5 dagar lyckades Emil faktiskt vrida tungan rätt (eller fel kanske?) i munnen och få fram delar av det korrekta namnet på Den Där personen :)
Det är inte lätt när man är liten och verkligen inte lätt när man inte har tänderna för att bita tag i namnutmaningar ;) Men vad enkelt att bara kalla folk för "du där" eller "den där", lite opersonligt kanske, men enkelt :) Varför göra det svårare än det behöver vara :D
Emil har lite svårt med uttalet av en del bokstäver då han saknar framtänder.
Namn verkar vara svårast, för namn kan man inte förklara med ljud eller gester (nånting som Emil annars praktiserar väldigt mycket). Mommo, moffa (muhva), Nemi, mamma, pappa, fammo, faffa, Emmis och Macki går riktigt bra att säga och dessa personer känner Emil väldigt bra. Men namnet på en släkting har Emil lite problem med (av hänsyn till denna person så lämnar vi namn och titel osagt). Denna person fick finna sig i att bli kallad "Den Där" under en hel helg...
Vi märkte inte det förrän Emil började räkna upp vem som sku med i bilen:
- Mamma bilen, pappa bilen, Mio bilen, den öh där i bilen... säger Emil och ser lite osäker ut :)
Andra gången vi fick bekräftat att släktingen enligt Emil heter Den Där, var när det var dags att säga hejdå:
- Hejdå rätt-namn-på-släkting, hejdå rätt-namn-på-släkting, hejdå Den Där! säger Emil glatt och vinkar :)
En gång på 5 dagar lyckades Emil faktiskt vrida tungan rätt (eller fel kanske?) i munnen och få fram delar av det korrekta namnet på Den Där personen :)
Det är inte lätt när man är liten och verkligen inte lätt när man inte har tänderna för att bita tag i namnutmaningar ;) Men vad enkelt att bara kalla folk för "du där" eller "den där", lite opersonligt kanske, men enkelt :) Varför göra det svårare än det behöver vara :D
torsdag 22 juli 2010
HÄR KASTAR VI DEJ...
... NÄR VI ÄR VÄNLIGA!
Hela mitt liv har jag bott i Helsingfors och Esbo. I min familj talar vi en salig blandning av svenska och finska, något som är typiskt för helsingforsare. Liksom vår egna lilla dialekt. I A:s familj talar de en österbottnisk dialekt som för en hesabo kan kännas något svårförstådd till en början. Jag trodde i flera år att jag var dum som inte förstod interna skämt eller hängde med i enkla diskussioner om "grannan som had glöjti i vattni" eller "stjourun som had jiti i päärolandi" (ber om ursäkt för min usla dialekt-stavning!)
Jag var alltså idiotstämplad (enligt mej) ända tills jag märkte att det här med att förstå andra inte är ensidigt.
A:s mamma blev nog något orolig när jag helt lugnt en kväll föreslog att hon skulle kasta oss (mej, A och Emil) till torget i Nykarleby. Liksom vadå, i Hesa kastar vi runt på varandra dagligen liksom. Men det gör man tydligen inte uppe i landet. Nehe, fick snällt förklara för den skräckslagna kvinnan att med "kasta" menade jag skjutsa, inte "ta i mej kvinna och släng mej så långt du orkar!"
I min familj är det en dagligt återkommande fråga: "pappa/mamma ids du kasta mej till metron, bussen, träningen..." och pappa/mamma tar snällt bilnycklarna från hyllan, sätter på sig skorna och traskar iväg och värmer bilen. Fast om jag vill ha skjuts bakpå en cykel så ber jag om att få bli kyysäd, inte kastad eller skjutsad, utan just kyysäd. Rätt ska va rätt!
Roligare/pinsammare/konstigare missförstånd blir det om de olika dialekterna kryddas med en del felsägningar/felläsningar/"felhörningar". A:s pappa frågade mej om han och hans fru hade lite liknande humor som mina föräldrar. Jag hörde helt fel och undrade varför han ville veta om mina föräldrar tycker om att skämta om mylla och blommor och gödsel?
Han hade alltså frågat mej om dom hade ORDhumor, men jag hörde JORDhumor... Ja, humor blev det i vilket fall som helst. Jag svarade lite tvekande, "jaa, dom gillar ju nog att sitta i skogen och plocka blåbär...? Men...?" Haha :D Och för er som inte känner mina parenteser, nej, mina föräldrar sitter inte hemma och skrattar åt Biolan kanankakka eller röda tulpaner med gröna blad.
Det är inte bara ord och uttryck som är konstiga eller annorlunda här i söder och där i norr. Här i söder är ju typ allting på gångavstånd, men där uppe i norr så tar man bilen även på kortare sträckor. Dock är det bra mycket lättare att hitta parkering där än här...
Jag tror hela middagssällskapet satte i halsen en midsommar när läsken var slut och jag erbjöd mej att GÅ till affären och PROMENERA efter mer dricka. Liksom, sånt gör man inte :)
Att åka buss till centrum är nånting som jag tycker är ganska lätt att göra. Man går utanför vårt hus, viftar med en sedelbunt (hoppas att ingen snål jävel stjäl dem) och kliver in på nästan vilken buss som helst (dom går ändå med typ 5 minuters mellanrum). Där uppe i norr är det nog bara att inse att bussindustrin inte är en lönande business. Med bra tur går bussen en gång på morgonen och en gång på kvällen... Det var ju självklart jag som ställde den korkade frågan som fick den sista i middagssällskapet att sätta i halsen: "men va, hur ska vi komma till centrum om det inte går bussar?" Ja se bilar har dom där i norr också... Va kul :D Nästa gång ska jag banne mej lusläsa igenom "turistguiden för en lyckad släktträff uppe i Norr"...
Hela mitt liv har jag bott i Helsingfors och Esbo. I min familj talar vi en salig blandning av svenska och finska, något som är typiskt för helsingforsare. Liksom vår egna lilla dialekt. I A:s familj talar de en österbottnisk dialekt som för en hesabo kan kännas något svårförstådd till en början. Jag trodde i flera år att jag var dum som inte förstod interna skämt eller hängde med i enkla diskussioner om "grannan som had glöjti i vattni" eller "stjourun som had jiti i päärolandi" (ber om ursäkt för min usla dialekt-stavning!)
Jag var alltså idiotstämplad (enligt mej) ända tills jag märkte att det här med att förstå andra inte är ensidigt.
A:s mamma blev nog något orolig när jag helt lugnt en kväll föreslog att hon skulle kasta oss (mej, A och Emil) till torget i Nykarleby. Liksom vadå, i Hesa kastar vi runt på varandra dagligen liksom. Men det gör man tydligen inte uppe i landet. Nehe, fick snällt förklara för den skräckslagna kvinnan att med "kasta" menade jag skjutsa, inte "ta i mej kvinna och släng mej så långt du orkar!"
I min familj är det en dagligt återkommande fråga: "pappa/mamma ids du kasta mej till metron, bussen, träningen..." och pappa/mamma tar snällt bilnycklarna från hyllan, sätter på sig skorna och traskar iväg och värmer bilen. Fast om jag vill ha skjuts bakpå en cykel så ber jag om att få bli kyysäd, inte kastad eller skjutsad, utan just kyysäd. Rätt ska va rätt!
Roligare/pinsammare/konstigare missförstånd blir det om de olika dialekterna kryddas med en del felsägningar/felläsningar/"felhörningar". A:s pappa frågade mej om han och hans fru hade lite liknande humor som mina föräldrar. Jag hörde helt fel och undrade varför han ville veta om mina föräldrar tycker om att skämta om mylla och blommor och gödsel?
Han hade alltså frågat mej om dom hade ORDhumor, men jag hörde JORDhumor... Ja, humor blev det i vilket fall som helst. Jag svarade lite tvekande, "jaa, dom gillar ju nog att sitta i skogen och plocka blåbär...? Men...?" Haha :D Och för er som inte känner mina parenteser, nej, mina föräldrar sitter inte hemma och skrattar åt Biolan kanankakka eller röda tulpaner med gröna blad.
Det är inte bara ord och uttryck som är konstiga eller annorlunda här i söder och där i norr. Här i söder är ju typ allting på gångavstånd, men där uppe i norr så tar man bilen även på kortare sträckor. Dock är det bra mycket lättare att hitta parkering där än här...
Jag tror hela middagssällskapet satte i halsen en midsommar när läsken var slut och jag erbjöd mej att GÅ till affären och PROMENERA efter mer dricka. Liksom, sånt gör man inte :)
Att åka buss till centrum är nånting som jag tycker är ganska lätt att göra. Man går utanför vårt hus, viftar med en sedelbunt (hoppas att ingen snål jävel stjäl dem) och kliver in på nästan vilken buss som helst (dom går ändå med typ 5 minuters mellanrum). Där uppe i norr är det nog bara att inse att bussindustrin inte är en lönande business. Med bra tur går bussen en gång på morgonen och en gång på kvällen... Det var ju självklart jag som ställde den korkade frågan som fick den sista i middagssällskapet att sätta i halsen: "men va, hur ska vi komma till centrum om det inte går bussar?" Ja se bilar har dom där i norr också... Va kul :D Nästa gång ska jag banne mej lusläsa igenom "turistguiden för en lyckad släktträff uppe i Norr"...
UR BARNENS MUN KOMMER...
... SANNING OCH KONSEKVENS!
Tidigt på morgonen i en lägenhet någonstans i Esbo utspelar sig följande scenario, en mamma står och klär på sin snart 3-åriga son...
Jag: Emil, ska du vara snäll idag?
Emil: Njäääämjäääeeeeiiiii... ögonen vandrar runt om längs väggar och tak.
Jag: Emil, ska du nu vara snäll idag? En desperat mammas desperata tonfall börjar höras igenom leenden och glättighet.
Emil tittar mej rakt i ögonen, rycker på axlarna och säger:
"NEJ! Mio inte snäll!"
Var han snäll resten av dagen? Nej, det var han verkligen inte. Men ärlig i alla fall. Alltid något!
Tidigt på morgonen i en lägenhet någonstans i Esbo utspelar sig följande scenario, en mamma står och klär på sin snart 3-åriga son...
Jag: Emil, ska du vara snäll idag?
Emil: Njäääämjäääeeeeiiiii... ögonen vandrar runt om längs väggar och tak.
Jag: Emil, ska du nu vara snäll idag? En desperat mammas desperata tonfall börjar höras igenom leenden och glättighet.
Emil tittar mej rakt i ögonen, rycker på axlarna och säger:
"NEJ! Mio inte snäll!"
Var han snäll resten av dagen? Nej, det var han verkligen inte. Men ärlig i alla fall. Alltid något!
måndag 19 juli 2010
UR BARNENS MUN KOMMER...
... FÖRKLÄDDA SANNINGAR!
Jag: Emil, vad har du där? pekar på magen dom är prickig.
Emil: Mio har prickar.
Jag: Varför har du prickar, är du sjuk?
Emil: Nä, Mio inte sjuk, Mio är en prickig korv!
Vattkoppor eller svettprickar? Nej, prickig korv tydligen! :)
Jag: Emil, vad har du där? pekar på magen dom är prickig.
Emil: Mio har prickar.
Jag: Varför har du prickar, är du sjuk?
Emil: Nä, Mio inte sjuk, Mio är en prickig korv!
Vattkoppor eller svettprickar? Nej, prickig korv tydligen! :)
fredag 16 juli 2010
UR BARNENS MUN KOMMER...
SVENSKATALANDE ÅLDERSNOIJOR!
Emil pekar och vrålar:
"Titta pappa, AKKA (=kärring)!!!
Alla vänder sig om. Alla tittar på Emil. Sedan tittar alla på en gammal tant som står och lastar upp sina varor på kassabandet.
Emil ser oförstående ut och förstår inte varför alla kollar på honom, hans pekfinger och på någon random gammal tant... Emils pappa ser högröd ut i ansiktet och försöker hyssja ner Emil som än en gång pekar på tidningshyllan och försöker få sin generade far att kolla på den där Akkan :D
Vi svenska talande har det inte lätt... :D
Emil pekar och vrålar:
"Titta pappa, AKKA (=kärring)!!!
Alla vänder sig om. Alla tittar på Emil. Sedan tittar alla på en gammal tant som står och lastar upp sina varor på kassabandet.
Emil ser oförstående ut och förstår inte varför alla kollar på honom, hans pekfinger och på någon random gammal tant... Emils pappa ser högröd ut i ansiktet och försöker hyssja ner Emil som än en gång pekar på tidningshyllan och försöker få sin generade far att kolla på den där Akkan :D
Vi svenska talande har det inte lätt... :D
tisdag 6 juli 2010
UR BARNENS MUN KOMMER...
...EGNA TOLKNINGAR!
Emil och mamma på väg till butiken. Utanför står en gubbe på huk och ska låsa upp sin cykel. Emil pekar på cykeln och skriker: "Titta mamma! Gubben skiiiiiter!!!"
Gissa om tanterna på förmiddagsshoppingen vände sig om?
Emil talar om att siiita när han menar cykla, uppenbarligen har Någon lärt honom att man cyyyklar på finlandssvenska och inte cykkklar som mamma gör... På Emilska låter cyyyklar som skiiiter... :D
Emil och mamma på väg till butiken. Utanför står en gubbe på huk och ska låsa upp sin cykel. Emil pekar på cykeln och skriker: "Titta mamma! Gubben skiiiiiter!!!"
Gissa om tanterna på förmiddagsshoppingen vände sig om?
Emil talar om att siiita när han menar cykla, uppenbarligen har Någon lärt honom att man cyyyklar på finlandssvenska och inte cykkklar som mamma gör... På Emilska låter cyyyklar som skiiiter... :D
Fast vem vet, jag var inte å kollade i gubbens kalsonger, kanske han släppte en fjärt eller två medan han låste upp sin skiiit?
GISSA VEM...
...SOM SPRANG EN LÄNK MITT I NATTEN?
Väldigt svårt att gissa vad? :D Haha!
Nemi å jag så klart :) Var riktigt härligt att springa i skymningen när det var folktomt på vägarna (förutom ett par moppe-pojkar) :)
Sprang min före detta långa runda, som numera är min korta runda. Den är ca 4,5km lång, sprang på 25 minuter. Helt okej tid, med tanke på att Nemi skulle revirmärka varannan buske som kom emot :D
Tränar som tusan inför maraton på hösten :)
Hej hopp kantarellsopp :D
Väldigt svårt att gissa vad? :D Haha!
Nemi å jag så klart :) Var riktigt härligt att springa i skymningen när det var folktomt på vägarna (förutom ett par moppe-pojkar) :)
Sprang min före detta långa runda, som numera är min korta runda. Den är ca 4,5km lång, sprang på 25 minuter. Helt okej tid, med tanke på att Nemi skulle revirmärka varannan buske som kom emot :D
Tränar som tusan inför maraton på hösten :)
Hej hopp kantarellsopp :D
söndag 4 juli 2010
HETASTE...
... morsan springer morgonlänk ;)
Idag kände jag för att springa en lite längre morgonlänk än annars. Vädret såg lockade soligt ut och klockan var runt 8 på morgonen, så jag trodde faktiskt att det skulle vara svalt och skönt.
Tji fick jag!
Vi gick ut och hettan slog emot oss. Jag kände hur svetten började rinna redan innan jag ens knutit joggingskorna. A och Emil satte sig på min cykel och cyklade brevid mej medan jag sprang. Jag höll ett ganska hårt tempo och försökte ge sken av att det var underbart roligt att springa i gassande sol.
Jag sprang totalt 10 km och A fick springa ungefär 3 km. Allra sista biten tog jag i det hårdaste jag kunde (en skogssträcka som är ca 1 km lång) och bara flög genom luften :) Haha :)
Jag=bäst :D
Nu väntar lite avslappning framför TVn och förhoppningsvis en snäll, gosig unge som somnar snabbt i kväll! :)
Idag kände jag för att springa en lite längre morgonlänk än annars. Vädret såg lockade soligt ut och klockan var runt 8 på morgonen, så jag trodde faktiskt att det skulle vara svalt och skönt.
Tji fick jag!
Vi gick ut och hettan slog emot oss. Jag kände hur svetten började rinna redan innan jag ens knutit joggingskorna. A och Emil satte sig på min cykel och cyklade brevid mej medan jag sprang. Jag höll ett ganska hårt tempo och försökte ge sken av att det var underbart roligt att springa i gassande sol.
Jag sprang totalt 10 km och A fick springa ungefär 3 km. Allra sista biten tog jag i det hårdaste jag kunde (en skogssträcka som är ca 1 km lång) och bara flög genom luften :) Haha :)
Jag=bäst :D
Nu väntar lite avslappning framför TVn och förhoppningsvis en snäll, gosig unge som somnar snabbt i kväll! :)
UR BARNENS MUN KOMMER...
...DEN IBLAND SÅ ORÄTTVISA SANNINGEN!
Jag: Emil, är mamma snäll?
Emil: Nej!
Jag: Emil, är pappa snäll?
Emil: Nej!
Jag: Emil, är mommo snäll?
Emil: Nej!
Jag: Emil, är moffa snäll?
Emil: Nej!
Jag: Emil, är Nemi snäll?
Emil: Nej!
Jag: Emil, är Molly snäll?
Emil: Nej, Molly är orättvis!
Den stora gurun har talat. Finns inget annat att tillägga ;)
Jag: Emil, är mamma snäll?
Emil: Nej!
Jag: Emil, är pappa snäll?
Emil: Nej!
Jag: Emil, är mommo snäll?
Emil: Nej!
Jag: Emil, är moffa snäll?
Emil: Nej!
Jag: Emil, är Nemi snäll?
Emil: Nej!
Jag: Emil, är Molly snäll?
Emil: Nej, Molly är orättvis!
Den stora gurun har talat. Finns inget annat att tillägga ;)
måndag 14 juni 2010
LÖPANDE HONA...
... SPRINGER PERSONLIGT REKORD :D
Det här året har jag deltagit i två springevenemang hittills. Blir åtminstone ett till på hösten. Söndagen 30.5.2010 sprang jag Naisten Kymppi (10km) på en tid som blev personligt rekord (1h 10min). Och förra veckan sprang jag ett lopp på 5km på en tid som även den blev personligt rekord, 33minuter.
För er som inte springer kanske tider och sträckor är lite av ett mysterium, då ska jag förklara lite vad vi i lågstadiet kallar "faktaruta".
En människa som går raskt, promenerar en sträcka på 1km på ca 10 minuter. Eftersom man inte kan hålla samma hastighet hela tiden kan en sträcka på 10km bli allt från 1h 40 minuter till över 2 timmar ( i promenad takt).
Min hastighet blev alltså 7 minuter per kilometer i Naisten Kymppi och 6 minuter per kilometer på fredagens lopp (som dessutom löptes i ösregn med noll sikt).
Om det ännu är hebreiska för någon så säger vi så här, personerna med bästa tiden på fredagen var tävlingslöpare med tider på runt 25 minuter, dvs 5 minuter per kilometer. Jag var i första startgruppen och kom i mål tillsammans med min egna grupp (hade i "misstag" ställt mej i sprintergruppen för att snabbt komma ut i spåret, vår start gick först, och sedan förhoppningsvis komma i mål innan man hunnit bli alltför våt...) Så jag startade i sprintergruppen och var INTE den sista som kom i mål :D
Därefter är det fritt fram att "oooha" sig och "aaaha" sig och låtsas hänga med i löparsnacket ;)
Min pappa kommenterade den närmast historiska händelsen med dessa kloka ord: "Du springer ju som en löpande tik..." Med dessa beundransvärda ord, lämnar jag er nu och "springer" ut med tiken som står i tamburen med benen i kors... xD
Det här året har jag deltagit i två springevenemang hittills. Blir åtminstone ett till på hösten. Söndagen 30.5.2010 sprang jag Naisten Kymppi (10km) på en tid som blev personligt rekord (1h 10min). Och förra veckan sprang jag ett lopp på 5km på en tid som även den blev personligt rekord, 33minuter.
För er som inte springer kanske tider och sträckor är lite av ett mysterium, då ska jag förklara lite vad vi i lågstadiet kallar "faktaruta".
En människa som går raskt, promenerar en sträcka på 1km på ca 10 minuter. Eftersom man inte kan hålla samma hastighet hela tiden kan en sträcka på 10km bli allt från 1h 40 minuter till över 2 timmar ( i promenad takt).
Min hastighet blev alltså 7 minuter per kilometer i Naisten Kymppi och 6 minuter per kilometer på fredagens lopp (som dessutom löptes i ösregn med noll sikt).
Om det ännu är hebreiska för någon så säger vi så här, personerna med bästa tiden på fredagen var tävlingslöpare med tider på runt 25 minuter, dvs 5 minuter per kilometer. Jag var i första startgruppen och kom i mål tillsammans med min egna grupp (hade i "misstag" ställt mej i sprintergruppen för att snabbt komma ut i spåret, vår start gick först, och sedan förhoppningsvis komma i mål innan man hunnit bli alltför våt...) Så jag startade i sprintergruppen och var INTE den sista som kom i mål :D
Därefter är det fritt fram att "oooha" sig och "aaaha" sig och låtsas hänga med i löparsnacket ;)
Min pappa kommenterade den närmast historiska händelsen med dessa kloka ord: "Du springer ju som en löpande tik..." Med dessa beundransvärda ord, lämnar jag er nu och "springer" ut med tiken som står i tamburen med benen i kors... xD
lördag 12 juni 2010
UR BARNENS MUN KOMMER...
...FÖRMORRADE SANNINGAR!
Härom dagen när det ösregnade ute var Emil och jag en sväng till affären. Lite av naturmänniska som jag är så hade vi varken regnkläder eller paraply med oss. På hemvägen sprang vi så hårt som en snart 3-åring kan springa. Ungefär 500meter hemifrån stannade Emil plötsligt och morrade till (lät precis som en hund på väg till attack). Jag vänder mej om och tittar oroligt på Emil genom mina immiga, våta glasögon.
- Emil, säger jag lite oroligt, vad är det, varför morrar du?
- Mio ARG! fräser Emil då.
Ja, det kan jag höra på tonfallet.
- Varför är Emil arg? frågade jag då som den rationella, vänliga vuxna jag absolut (inte) är.
Har lite svårt att hålla tillbaka skrattet, Emil har en ytterst trumpen min och drar munnen i ett sammanbitet streck.
- Mio arg på regnet, svarar Emil och hytter med den lilla näven.
- Jaha, men varför är Emil arg på regnet då? undrar jag och nu börjar diskussionen verkligen arta sig. Spännande!
- Regnet gjorde Mios hatt våt! svarar min trumpna 2,9 åring surt och fortsätter att gå hemåt...
Ja, men då förstår jag att han är arg :D Stackars lilla genomvåta gubbe :)
Härom dagen när det ösregnade ute var Emil och jag en sväng till affären. Lite av naturmänniska som jag är så hade vi varken regnkläder eller paraply med oss. På hemvägen sprang vi så hårt som en snart 3-åring kan springa. Ungefär 500meter hemifrån stannade Emil plötsligt och morrade till (lät precis som en hund på väg till attack). Jag vänder mej om och tittar oroligt på Emil genom mina immiga, våta glasögon.
- Emil, säger jag lite oroligt, vad är det, varför morrar du?
- Mio ARG! fräser Emil då.
Ja, det kan jag höra på tonfallet.
- Varför är Emil arg? frågade jag då som den rationella, vänliga vuxna jag absolut (inte) är.
Har lite svårt att hålla tillbaka skrattet, Emil har en ytterst trumpen min och drar munnen i ett sammanbitet streck.
- Mio arg på regnet, svarar Emil och hytter med den lilla näven.
- Jaha, men varför är Emil arg på regnet då? undrar jag och nu börjar diskussionen verkligen arta sig. Spännande!
- Regnet gjorde Mios hatt våt! svarar min trumpna 2,9 åring surt och fortsätter att gå hemåt...
Ja, men då förstår jag att han är arg :D Stackars lilla genomvåta gubbe :)
lördag 22 maj 2010
UR BARNENS MUN KOMMER...
... SKITHÄFTIGA KOMMENTARER!
Idag var vi till läkaren med Emil, eftersom han hela dagen har skrikit och jämrat sig över sina öron. På vägen hem blev A väldigt stirrig och meddelade med ynklig röst att han MÅSTE springa iväg NU!!! Klockan hade tickat iväg otroligt fort och A skulle hinna både hitta löparkläder, äta mat och gå en sväng via toaletten innan avfärd.
När jag gav A lov att spurta iväg hade vi väl ungefär 200 meter hem. Utanför vårt hus finns en busshållplats och dagen till ära stod där en handfull med människor och jag kunde ana att de spetsade öronen och lyssnade på vår konversation.
Emil såg än på mej och än på A och kugghjulen i hans lilla skalle snurrade hårt. När A sprang iväg frågade Emil vart pappa skulle. Jag svarade att han skulle hem och fixa sig, gå på toaletten och åka iväg. Emil funderade ett par sekunder, sedan vrålade han efter A:
"Hejdå pappa, pappa skita nu!" Där brast det för mej och jag slängde mej på marken och vrålade av skratt. Emil tyckte jag uppförde mej underligt och började allvarligt förklara för mej "Mamma, pappa fo nu, pappa skiter. Sen pappa åka buss. Men nu pappa skiter..."
Ja ni kanske förstår att människorna på busshållplatsen drog lite på munnen när vi gick förbi med våra inköp... Vad kan annat tillägga än att ibland har nog Emil skithäftiga kommentarer xD
Idag var vi till läkaren med Emil, eftersom han hela dagen har skrikit och jämrat sig över sina öron. På vägen hem blev A väldigt stirrig och meddelade med ynklig röst att han MÅSTE springa iväg NU!!! Klockan hade tickat iväg otroligt fort och A skulle hinna både hitta löparkläder, äta mat och gå en sväng via toaletten innan avfärd.
När jag gav A lov att spurta iväg hade vi väl ungefär 200 meter hem. Utanför vårt hus finns en busshållplats och dagen till ära stod där en handfull med människor och jag kunde ana att de spetsade öronen och lyssnade på vår konversation.
Emil såg än på mej och än på A och kugghjulen i hans lilla skalle snurrade hårt. När A sprang iväg frågade Emil vart pappa skulle. Jag svarade att han skulle hem och fixa sig, gå på toaletten och åka iväg. Emil funderade ett par sekunder, sedan vrålade han efter A:
"Hejdå pappa, pappa skita nu!" Där brast det för mej och jag slängde mej på marken och vrålade av skratt. Emil tyckte jag uppförde mej underligt och började allvarligt förklara för mej "Mamma, pappa fo nu, pappa skiter. Sen pappa åka buss. Men nu pappa skiter..."
Ja ni kanske förstår att människorna på busshållplatsen drog lite på munnen när vi gick förbi med våra inköp... Vad kan annat tillägga än att ibland har nog Emil skithäftiga kommentarer xD
fredag 21 maj 2010
BIGGEST LOSER...
...EN KAMP MOT KILONA ELLER AMERIKAS TYNGSTA DRAMA-REALITY-FÅNTRATTS SHOW?
I skrivande stund ser jag på Amerikas Biggest Loser och funderar allvarligt på att sluta se på det. Ett gäng överviktiga (vi talar kroppar som liknar strandade valar, jäsande bulldegar och fladder deluxe) som under nio(?) veckor ska tävla i att gå ner i vikt. Visst är idén helt bra, det är inte hälsosamt att gå omkring med många tiotals extra kilon, men jag vågar påstå att var och varannan i programmet har eller håller på att få både ANOREXI och ORTOREXI. Jag menar tävla i att gå ner i vikt... Recept för en hälsochock...
Deltagarna vägs in och börjar redan första dagen av kampen mot kilona med hårdträning och strikt diet. Jag håller med om att motion och hälsosam kost är nyckeln till en hälsosam vikt och ett hälsosamt och friskt liv. Däremot håller jag inte med om mentaliteten som råder på viktlägret. Varje vecka när det är dags att vägas och rösta ut någon, så pågår känslostormar utan like. Orsaken till känsloutbrotten är inte bara reaktioner på att någon skall åka hem, mest ylas det över att man "bara" har gått ner "ynka" 1kg på en vecka. Anorektiskt beteende. Deltagarna tränar också varje dag utan vilodagar och mellan varven härjar dom med diverse utmaningar som ofta är väldigt fysiskt påfrestande.
Till saken hör att det är normalt att under bantning tappa 1 kilo i veckan. Skall vi vara riktigt noga är 1kg minus på en vecka väldigt mycket. Så varför tjatar deltagarna om att de är skit om de inte går ner minst 2 kg per vecka?
Därför att när träningen och dieten blir en tvångstanke då är det svårt att gå ner i vikt på ett hälsosamt sätt. När man vet om att man måste stiga upp varje morgon och istället för att dregla över frukost bestående av bacon och ägg får man dregla över stången på en springmatta, då blir hela livsstilen en tvångstanke. Deltagarna i Biggest Loser vet att ifall de inte tränar och lämnar bort maträtter som de älskar, så kommer de att hamna under den gula linjen, vilket i deras ögon är en enkel biljett till Helvetet.
Hur kommer deltagarna att klara sig när de förr eller senare tvingas åka hem? Kommer de att anpassa sin strikta diet och sin huvudlösa träningsmängs till sina normala liv? Jag tror tyvärr inte det.
När man är isolerad i flera veckor och det enda man behöver göra på dagarna är äta, träna, vila, träna, tävla, träna och skapa rubriker och intriger, då vet man inte hur det är att banta IRL (in real life). VEM har möjlighet att träna hela dagen, 7 dagar i veckan resten av sitt liv? Ingen.
Vem har möjlighet att varje dag kolla varenda en kalori och kämpa med portionsstorlekar när ingen står och kollar på en med kameran i högsta hugg. Ingen. Varför får inte deltagarna tävla i viktnedgång hemma på egen hand? Deltagarna skulle under en veckas tid kunna få tips på mat, träning, livsstilar osv och sedan skulle de få åka hem och se hur de kan anpassa tipsen i det vardagliga livet.
Jag tror tyvärr att en ganska stor procent av deltagarna i Biggest Loser kommer att gå tillbaks upp i vikt. Kanske inte hela vägen, kanske mer, men upp kommer det att gå i samma stund som de öppnar ytterdörrarna hemma. Det som är så otroligt fånigt är att deltagarna förlitar sig helt och håller på tränarna. Deltagarna tror att de aldrig skulle ha klarat av att gå ner i vikt på egen hand, men det är F E L ! Jag tror att varje människa kan kämpa, bara kämparandan finns där, men jag tror också att varje människa har ett begär efter bekvämlighet. Men för att lyckas måste man vilja och ge sitt allt.
Min våg visar nu på nästan -22kg sedan min största period, MEN jag kan avslöja att det har INTE lossar över 1kg varje vecka. Ibland har det stått stilla, gått upp, gått ner för att gå upp igen och igen och igen, för att sedan rasa ner igen. Det är naturligt och hör till bantarens vardag.
Vad tycker ni? Är Biggest Loser en vettig kamp mot kilona eller en onödig fåntrattsshow?
söndag 9 maj 2010
VILL DU BLONDERA ANSIKTET?
OCH ANDRA PINSAMMA FELLÄSNINGAR xD
När man är trött gör man bäst i att inte läsa. Det blir bara pinsamt fel då.
Jag satt och surfare runt på Aftonbladet och läste om bland annat Kronprinsessan Victorias kommande bröllop och andra skakande nyheter. Efter varje artikel läste jag "Vill du blondera ansiktet?" och jag blev så förbannat irriterad. Vem i helvete vill väl blondera sitt ansikte? Den enda personen på jorden som är korkad nog att göra det är död (Michael Jackson). Varför gör dom reklam för ansiktsblondering? Fast jag måste ju medge att jag blev liiite nyfiken på hur själva blonderingen skulle gå till. Lite klick här och lite klick där och jag trodde för en nanosekund att jag faktiskt skulle få se "Följ Aftonbladets 10 steg till ljusare ansikte", istället möttes jag av "Du måste ha ett konto och en blogg för att kunna fortsätta." Nu började mitt tålamod sina, vad har färgen på mitt ansikte att göra med bloggar och konton?
Klickade irriterad tillbaka och märkte att det stod :" Vill du blogga om artikeln?". Pinsamt. Nåja, ansiktsblekning eller ej, jag fick ett gott skratt och min ansiktsfärg blev faktiskt ett par nyanser rödare ;)
torsdag 6 maj 2010
SURPRISE BABY!
;)
Vår tvättmaskin har brakat ihop. Den har fått nervsterv, utbrändhet, depression... Den är överarbetad, underbetald, undernärd, slutkörd, jobbar från 04:00-23:30 varje dag hela veckan. Inte ens söndagarna har den stackaren haft ledigt... :(
I alla fall började den ha ett väldigt klagande ljud häromdagen och vi bestämde att kalla på en tvättäkta tvättmaskinsläkare som skulle skriva ut lite ledighet åt stackaren. Sagt och gjort. I morse ringer dock tvättkillarna 5 minuter före tiden dom bokat gick ut (fick tid mellan 08:00 och 10:00, klockan 09:50 ringer dom) och berättade att killen som skulle komma har gått på pappaledighet idag. Jasså.
HUR kan man inte veta att man ska på pappaledighet?
Surprisebabysar har man hört talas om, men det där tar väl ändå priset?
Killen måste väl ha veta igår att hans fru/sambo/tjej/älskarinna/one night stand var gravid och kanske eventuellt på slutrakan? Varför bokar man in reparationstider då?
Vi får väl gratulera killen till nyblivet faderskap och tacka reparationsfirman för att dom var snälla och fixade en ny kille med en halvtimmes extra väntetid. Så klockan 10:30 plingade det på dörren och en reparatör kommer in och kollar på vår lilla deprimerade Whirris (Whirlpool). Som såklart beter sig exemplariskt och låter inte alls slutkörd eller sönder. Vad kul säger vi då. Inte.
Jag kan inget annat än sucka, bita ihop och fortsätta utnyttja stackars Whirris hela resten av veckan...
Vår tvättmaskin har brakat ihop. Den har fått nervsterv, utbrändhet, depression... Den är överarbetad, underbetald, undernärd, slutkörd, jobbar från 04:00-23:30 varje dag hela veckan. Inte ens söndagarna har den stackaren haft ledigt... :(
I alla fall började den ha ett väldigt klagande ljud häromdagen och vi bestämde att kalla på en tvättäkta tvättmaskinsläkare som skulle skriva ut lite ledighet åt stackaren. Sagt och gjort. I morse ringer dock tvättkillarna 5 minuter före tiden dom bokat gick ut (fick tid mellan 08:00 och 10:00, klockan 09:50 ringer dom) och berättade att killen som skulle komma har gått på pappaledighet idag. Jasså.
HUR kan man inte veta att man ska på pappaledighet?
Surprisebabysar har man hört talas om, men det där tar väl ändå priset?
Killen måste väl ha veta igår att hans fru/sambo/tjej/älskarinna/one night stand var gravid och kanske eventuellt på slutrakan? Varför bokar man in reparationstider då?
Vi får väl gratulera killen till nyblivet faderskap och tacka reparationsfirman för att dom var snälla och fixade en ny kille med en halvtimmes extra väntetid. Så klockan 10:30 plingade det på dörren och en reparatör kommer in och kollar på vår lilla deprimerade Whirris (Whirlpool). Som såklart beter sig exemplariskt och låter inte alls slutkörd eller sönder. Vad kul säger vi då. Inte.
Jag kan inget annat än sucka, bita ihop och fortsätta utnyttja stackars Whirris hela resten av veckan...
tisdag 4 maj 2010
UR BARNENS MUN KOMMER...
... GRÖNA BOLLAR!
Ur barnens mun kommer det ena och det andra, men ibland kommer det sanningen. Och ibland är sanningen smärtsamt sann.
Jag ställde då frågan: "Emil, vad har du gjort?" Emil ser upp på mej, flinar lite sitt busleende och svarar oberört: "Jag har målat bollarna!"
Där satt jag. Handfallen. Mållös. Alldeles tyst, fast under ytan bubblade magen av skratt och jag frustade till och fick lägga band på mej för att inte brista ut i världens gapflabb.
Ja, ja. Vad skulle jag fråga när svaret var så sjävklart? Det är ju klart att han har målat bollarna, vaför tänkte jag inte själv på det?
Därför att i min värld (den vuxna världen) så ville jag ha ett utläggande svar över den gröna substansens förekomst på min 2,7 åriga sons ljumskar och omkringliggande områden. Hur hade den kommit sig dit, varför just giftgrön färg, var färgen giftig, varför just ljumskarna och vad skulle alla dagistanter följande morgon säga?
I Emils värld var svaret sjävklart. Han hade målat sina bollar gröna. Punkt slut. Om jag som en tråkig vuxen inte förstod vad han hade gjort, var det mitt problem. Inte hans. Och definitivt inte bollarnas. Jag måste dock belöna honom för ett fyndigt, klyftigt och moget svar. Att han dessutom svarade på min fråga med en hel mening på 4 ord var ju mer än bara beundransvärt det.
Jag har målat bollarna, bara så ni vet.
Ur barnens mun kommer det ena och det andra, men ibland kommer det sanningen. Och ibland är sanningen smärtsamt sann.
Häromdagen var Emil hemma med mej och vi kollade på film. En halvtimme in i filmen märkte jag att Emil hade målat sina ljumskar med omkring liggande områden gröna. Giftgröna.
Jag ställde då frågan: "Emil, vad har du gjort?" Emil ser upp på mej, flinar lite sitt busleende och svarar oberört: "Jag har målat bollarna!"
Där satt jag. Handfallen. Mållös. Alldeles tyst, fast under ytan bubblade magen av skratt och jag frustade till och fick lägga band på mej för att inte brista ut i världens gapflabb.
Ja, ja. Vad skulle jag fråga när svaret var så sjävklart? Det är ju klart att han har målat bollarna, vaför tänkte jag inte själv på det?
Därför att i min värld (den vuxna världen) så ville jag ha ett utläggande svar över den gröna substansens förekomst på min 2,7 åriga sons ljumskar och omkringliggande områden. Hur hade den kommit sig dit, varför just giftgrön färg, var färgen giftig, varför just ljumskarna och vad skulle alla dagistanter följande morgon säga?
I Emils värld var svaret sjävklart. Han hade målat sina bollar gröna. Punkt slut. Om jag som en tråkig vuxen inte förstod vad han hade gjort, var det mitt problem. Inte hans. Och definitivt inte bollarnas. Jag måste dock belöna honom för ett fyndigt, klyftigt och moget svar. Att han dessutom svarade på min fråga med en hel mening på 4 ord var ju mer än bara beundransvärt det.
Jag har målat bollarna, bara så ni vet.
torsdag 22 april 2010
I SHOULD TELL YOU...
... TAKE ME OR LEAVE ME!
Sitter och lyssnar på musiken från musikalen RENT, samtidigt som jag skriver på min bok :D Jag har alltid hatat tankekartor, men kanske man borde rita upp några stycken så man hänger med i handlingen, personerna osv?
Visst var det polischefen som hade juttu med offrets mormor som egentligen är en strippa på ett familjecafé i en öde stad, samtidigt som mördaren egentligen är offer med tanke på att offret kokade potatis i en källare medan mordet hände i en fullsatt teater mitt på dagen när publiken hade kuddkrig på Hotell Hilton i Paris? Äääh...
Det fanns egentligen två syften med rubriken.
Syfte 1: ni måste se RENT!
Syfte 2: jag blir så jävla trött på människor som har en uppfattning om mej för att jag:
a) har barn och är ung
b) har hund som är stor dessutom
c) är spontan till sättet
d) lyssnar på musikaler
e) blev mamma som ung
f) inte för tillfället jobbar 8-16
g) människor som tror att jag har behov av att komma bort från mitt barn å vara tonåring igen
h) listan kan göras oändligt lång.
SÅ HÄR ÄR DET:
Jag blev mamma när jag var 22 år. Det är ungt, men äldre än 15år. Barnet var inte direkt planerat eftersom jag inte ens visste att jag kunde få barn. Men absolut efterlängtat och otroligt älskat. Och jag ångrar aldrig att jag blev mamma, jag älskar mitt barn och så länge jag lever (och efter det) kommer jag att vara mamma. Jag är mycket hellre hemma på helgerna och målar med vattenfärger, cyklar å kollar på hepporna (hästarna) vid stallet, leker med bilar, diskuterar viktiga saker som leksaker, bilar, nallar osv.
Det existerar inte en person i mej som söker fartfyllda äventyr i form av fyllenätter, uppkastning klockan 4 på morgonen utanför en bar eller vilt dansande på en bardisk.
Mina fartfyllda äventyr består av långa cykelturer med mitt barn på pakethållaren, kanske långfärder med bilen, promenader i gryningen, cykelturer med E:s första cykel. Ni skulle bara veta hur fartfyllt det är att se honom cykla med sin första cykel :) *stolt mamma*
Jag är samma person som jag alltid har varit, men mognare. Jag gillar fortfarande att göra halvgalna saker, äventyr och skvaller :D Men jag har också ett ansvar som förälder.
Vad anträffar hunden: jag har vuxit upp med hund. Mina föräldrar hade en hund som var 2 eller 3 år gammal när jag föddes, jag har alltså ALLTID haft hund. När jag var 18 år visste jag att jag skulle skaffa hund när jag flyttade hemifrån. Den dagen jag flyttade saknade jag att ha en egen hund att gå ut med. När jag då sedan (skoltrött och extremt uttråkad) såg en annons i tidningen så slog jag till. Jag rådfrågade min pappa (som i mina ögon är hundexperten i vår familj) hur jag skulle gå till väga. Han följde med hela vägen till Vasa (420km tur och 420km retur) och hämtade min hundvalp. Hade min pappa gett mej rådet att vänta med hunden, hade jag följt det rådet. Men min pappa litade på mej, att jag skulle klara av att ha en stor hund själv, så jag vågade skaffa Nemi. Vi har haft schäfer och goldenretrievrar i familjen så rasen var inte helt obekant. Min hund är snäll mot oss i familjen och mot mina närmaste vänner. Hon vaktar huset och hon vaktar E med sitt liv. Jag litar på henne, jag litar på att hon inte gör E illa.
Jag vet att hon är stor, men jag gillar stora hundar och jag gillar att vart jag än går så har jag en livvakt som älskar mej så oändligt mycket att jag kan vara trygg var som helst vilken tid på dygnet som helst.
Spontanintet, kreativitet och konstnärlighet sitter i ryggraden. Jag är konstnär i fingerspetsarna. Jag är spontan i beslut och idéer, därför att jag är konstnär. (Nej, jag menar inte att jag målar tavlor), men jag tänker på ett helt annat sätt än en relativistisk "nörd"... :) Det som kanske utåt verkar vara ett helt galet beslut kan i själva verket vara ett för mej genomtänkt vettigt beslut. Jag hatar uppgjorda livsplaner, reseplaner... Jag kan inte leva efter en plan som inkluderar livets alla faser, var är spänningen i det?
Musikaler ger mej sinnesro samtidigt som de gör mej ivriga och får kreativiteten att flöda. Ni borde pröva det ibland.
Och det där med att jag inte jobbar. Nej, jag gör inte det just nu av personliga skäl som jag inte anser att jag ska behöva lägga fram åt någon annan än min allra närmaste. Jag försöker hitta mej själv, vad jag vill göra med mitt liv. Samtidigt behöver jag en balans mellan arbetsliv och privatliv. Det går inte att vara en 100% närvarande mamma när man ska jobba övertider och befinna sig på arbetsturer som ingen annan vill ha. Just nu är mitt barn viktigare än min karriär.
Jag har bara en sak att tillägga, "Take me as I am, or leave me..."
Sitter och lyssnar på musiken från musikalen RENT, samtidigt som jag skriver på min bok :D Jag har alltid hatat tankekartor, men kanske man borde rita upp några stycken så man hänger med i handlingen, personerna osv?
Visst var det polischefen som hade juttu med offrets mormor som egentligen är en strippa på ett familjecafé i en öde stad, samtidigt som mördaren egentligen är offer med tanke på att offret kokade potatis i en källare medan mordet hände i en fullsatt teater mitt på dagen när publiken hade kuddkrig på Hotell Hilton i Paris? Äääh...
Det fanns egentligen två syften med rubriken.
Syfte 1: ni måste se RENT!
Syfte 2: jag blir så jävla trött på människor som har en uppfattning om mej för att jag:
a) har barn och är ung
b) har hund som är stor dessutom
c) är spontan till sättet
d) lyssnar på musikaler
e) blev mamma som ung
f) inte för tillfället jobbar 8-16
g) människor som tror att jag har behov av att komma bort från mitt barn å vara tonåring igen
h) listan kan göras oändligt lång.
SÅ HÄR ÄR DET:
Jag blev mamma när jag var 22 år. Det är ungt, men äldre än 15år. Barnet var inte direkt planerat eftersom jag inte ens visste att jag kunde få barn. Men absolut efterlängtat och otroligt älskat. Och jag ångrar aldrig att jag blev mamma, jag älskar mitt barn och så länge jag lever (och efter det) kommer jag att vara mamma. Jag är mycket hellre hemma på helgerna och målar med vattenfärger, cyklar å kollar på hepporna (hästarna) vid stallet, leker med bilar, diskuterar viktiga saker som leksaker, bilar, nallar osv.
Det existerar inte en person i mej som söker fartfyllda äventyr i form av fyllenätter, uppkastning klockan 4 på morgonen utanför en bar eller vilt dansande på en bardisk.
Mina fartfyllda äventyr består av långa cykelturer med mitt barn på pakethållaren, kanske långfärder med bilen, promenader i gryningen, cykelturer med E:s första cykel. Ni skulle bara veta hur fartfyllt det är att se honom cykla med sin första cykel :) *stolt mamma*
Jag är samma person som jag alltid har varit, men mognare. Jag gillar fortfarande att göra halvgalna saker, äventyr och skvaller :D Men jag har också ett ansvar som förälder.
Vad anträffar hunden: jag har vuxit upp med hund. Mina föräldrar hade en hund som var 2 eller 3 år gammal när jag föddes, jag har alltså ALLTID haft hund. När jag var 18 år visste jag att jag skulle skaffa hund när jag flyttade hemifrån. Den dagen jag flyttade saknade jag att ha en egen hund att gå ut med. När jag då sedan (skoltrött och extremt uttråkad) såg en annons i tidningen så slog jag till. Jag rådfrågade min pappa (som i mina ögon är hundexperten i vår familj) hur jag skulle gå till väga. Han följde med hela vägen till Vasa (420km tur och 420km retur) och hämtade min hundvalp. Hade min pappa gett mej rådet att vänta med hunden, hade jag följt det rådet. Men min pappa litade på mej, att jag skulle klara av att ha en stor hund själv, så jag vågade skaffa Nemi. Vi har haft schäfer och goldenretrievrar i familjen så rasen var inte helt obekant. Min hund är snäll mot oss i familjen och mot mina närmaste vänner. Hon vaktar huset och hon vaktar E med sitt liv. Jag litar på henne, jag litar på att hon inte gör E illa.
Jag vet att hon är stor, men jag gillar stora hundar och jag gillar att vart jag än går så har jag en livvakt som älskar mej så oändligt mycket att jag kan vara trygg var som helst vilken tid på dygnet som helst.
Spontanintet, kreativitet och konstnärlighet sitter i ryggraden. Jag är konstnär i fingerspetsarna. Jag är spontan i beslut och idéer, därför att jag är konstnär. (Nej, jag menar inte att jag målar tavlor), men jag tänker på ett helt annat sätt än en relativistisk "nörd"... :) Det som kanske utåt verkar vara ett helt galet beslut kan i själva verket vara ett för mej genomtänkt vettigt beslut. Jag hatar uppgjorda livsplaner, reseplaner... Jag kan inte leva efter en plan som inkluderar livets alla faser, var är spänningen i det?
Musikaler ger mej sinnesro samtidigt som de gör mej ivriga och får kreativiteten att flöda. Ni borde pröva det ibland.
Och det där med att jag inte jobbar. Nej, jag gör inte det just nu av personliga skäl som jag inte anser att jag ska behöva lägga fram åt någon annan än min allra närmaste. Jag försöker hitta mej själv, vad jag vill göra med mitt liv. Samtidigt behöver jag en balans mellan arbetsliv och privatliv. Det går inte att vara en 100% närvarande mamma när man ska jobba övertider och befinna sig på arbetsturer som ingen annan vill ha. Just nu är mitt barn viktigare än min karriär.
Jag har bara en sak att tillägga, "Take me as I am, or leave me..."
tisdag 13 april 2010
FÖRDELEN MED NACKDELAR...
... FINNS DET SÅNA?
Nackdel 1: att bo hemma med sina föräldrar. Man får inte bestämma över sitt egna liv. Fördelen : någon annan bestämmer åt en och man ställs inte inför situationer då man måste bestämma och välja.
Nackdel 2: att gifta sig. Nån annan får ju dina pengar om du kolavippar eller skiljer dej. Not so nice. Fördelen: du får pengar om den andra kolavippar först, eller om han/hon råkar ha mer pengar än du har om det blir skilsmässa :D
Nackdel 3: att ha husdjur. Denna helvetiska pälslossning då golven ser ut som om de vore heltäckande mattor gjorde på rygghår från en grekisk tant. Fördelen: fåglarna jublar då de får byggmaterial till en hel stad. Dessutom så blir du härdad mot de flesta bakterier som lever i avföring, spyor, på gamla käppar, prasslande buskar och gröna gubbar.
Nackdel 4: att ha barn. Sena kvällar följs av tidiga mornar, blöjbyte, nerkissade möbler, kaskad spyor över allting inom 10 meters räckvidd, inga pengar på matkontot (desto mer kvitton från diverse leksaksaffärer), smutstvätt som skulle försörja en hel kemtvätt i 93 år framöver. Fördelen: man får motståndskraft mot alla baciller som biter på människor under 10 år. Synd bara att man inte har någon nytta av det på den egna arbetsplatsen :D Sen så får man uppleva solnedgång, soluppgång, solen som högst upp på himlen, och allt det under loppet av 24 timmar. Varje dag. I 18 år framåt. Minst.
Nackdel 5: Nördar. Allt ska analyseras, manualer ska lusläsas och konstiga kopplingar mellan apparater ska Googlas fram. Fördelen: aldrig har man sett på Gigantti en dator som med en knapptryckning kan fotografera, printa ut, rama in och hänga på väggen. Och skulle någon hushållsapparat gå sönder, är det bara att fråga vad det stod på sidan 57, nörden vet.
Nackdel 6: Pissisar. Tjejer i grupp, men färgskalan: PASTELL! och lixom ordförråd som kunde mäta sig med lixom papegojorna på Högholmen. Daaah! Fördelen: tacksammare hatobjekt får man leta efter.
Nackdel 7: Lägenhet. Alla dessa jävla regler och förordningar. Du ska icke hava ljud efter klockan 22:00, du ska icke hava andra gårdskarlar än de underskrivna, du skall icke stjäla grannens tvättid, post eller hund. Fördelen: ja, vem älskar inte att sitta och försöka kolla på TV till ljudet av grannar som har ett, hrm, ytterst aktivt sexliv? Oj, förlåt, fel kategori. Nej, det finns absolut inget positivt med lägenheter.
Nackdel 8: Svenska bloggar. Mode, mode, mode, sex, alkohol... Kolla in svenska bloggar. 15-åriga pissisar som hoppar av skolan för att festa, k*ulla, leva rövare och shoppa för flera tusen euro i månaden. Ger en verkligen trolig och vettig bild av samhället. NOT. Fördelen: jag har aldrig skrattat så mycket som när jag läser vad nån svensk bimbo med silikoninlägg har hållit på med i helgen. Eller kollar igenom stavfelen i någon fjortisblogg. Underhållning på hög nivå.
Nackdel 9: Dagistanter. Ja, utan dem så skulle man inte kunna ha barnen på dagis, men vart försvann konceptet att föräldrar vet bäst? Så här i vårens tider så önskas det att tanterna kollar vad ungarna har på sig. 35-lager yllekläder räknas inte som en ordentligt genomförd kontroll, inte när temperaturen visar på plus 10 grader. På morgonen då barnen förs på dagid är det kallt, men på eftermiddagen är det varmt. Fördelen: barnen är glada att återse sina föräldrar efter en lång, genomsvettig dag.
Nackdel 10: har hur många grejer som helst, men som sista nackdel väljer jag finska barnsånger. Ni som undrar över antalet deprimerade självmordskandidater-ta och lyssa på en skiva med finskbarnmusik och försök att fortsätta le och vara positiv. Det går inte. Fördelen: det är musik(?) och musik är bra?
Som ni säkert redan har förstått så är denna lista lite ironisk, jag menar, jag älskar ju finsk barnmusik och pissis-stilen. Daaah! ;)
Nackdel 1: att bo hemma med sina föräldrar. Man får inte bestämma över sitt egna liv. Fördelen : någon annan bestämmer åt en och man ställs inte inför situationer då man måste bestämma och välja.
Nackdel 2: att gifta sig. Nån annan får ju dina pengar om du kolavippar eller skiljer dej. Not so nice. Fördelen: du får pengar om den andra kolavippar först, eller om han/hon råkar ha mer pengar än du har om det blir skilsmässa :D
Nackdel 3: att ha husdjur. Denna helvetiska pälslossning då golven ser ut som om de vore heltäckande mattor gjorde på rygghår från en grekisk tant. Fördelen: fåglarna jublar då de får byggmaterial till en hel stad. Dessutom så blir du härdad mot de flesta bakterier som lever i avföring, spyor, på gamla käppar, prasslande buskar och gröna gubbar.
Nackdel 4: att ha barn. Sena kvällar följs av tidiga mornar, blöjbyte, nerkissade möbler, kaskad spyor över allting inom 10 meters räckvidd, inga pengar på matkontot (desto mer kvitton från diverse leksaksaffärer), smutstvätt som skulle försörja en hel kemtvätt i 93 år framöver. Fördelen: man får motståndskraft mot alla baciller som biter på människor under 10 år. Synd bara att man inte har någon nytta av det på den egna arbetsplatsen :D Sen så får man uppleva solnedgång, soluppgång, solen som högst upp på himlen, och allt det under loppet av 24 timmar. Varje dag. I 18 år framåt. Minst.
Nackdel 5: Nördar. Allt ska analyseras, manualer ska lusläsas och konstiga kopplingar mellan apparater ska Googlas fram. Fördelen: aldrig har man sett på Gigantti en dator som med en knapptryckning kan fotografera, printa ut, rama in och hänga på väggen. Och skulle någon hushållsapparat gå sönder, är det bara att fråga vad det stod på sidan 57, nörden vet.
Nackdel 6: Pissisar. Tjejer i grupp, men färgskalan: PASTELL! och lixom ordförråd som kunde mäta sig med lixom papegojorna på Högholmen. Daaah! Fördelen: tacksammare hatobjekt får man leta efter.
Nackdel 7: Lägenhet. Alla dessa jävla regler och förordningar. Du ska icke hava ljud efter klockan 22:00, du ska icke hava andra gårdskarlar än de underskrivna, du skall icke stjäla grannens tvättid, post eller hund. Fördelen: ja, vem älskar inte att sitta och försöka kolla på TV till ljudet av grannar som har ett, hrm, ytterst aktivt sexliv? Oj, förlåt, fel kategori. Nej, det finns absolut inget positivt med lägenheter.
Nackdel 8: Svenska bloggar. Mode, mode, mode, sex, alkohol... Kolla in svenska bloggar. 15-åriga pissisar som hoppar av skolan för att festa, k*ulla, leva rövare och shoppa för flera tusen euro i månaden. Ger en verkligen trolig och vettig bild av samhället. NOT. Fördelen: jag har aldrig skrattat så mycket som när jag läser vad nån svensk bimbo med silikoninlägg har hållit på med i helgen. Eller kollar igenom stavfelen i någon fjortisblogg. Underhållning på hög nivå.
Nackdel 9: Dagistanter. Ja, utan dem så skulle man inte kunna ha barnen på dagis, men vart försvann konceptet att föräldrar vet bäst? Så här i vårens tider så önskas det att tanterna kollar vad ungarna har på sig. 35-lager yllekläder räknas inte som en ordentligt genomförd kontroll, inte när temperaturen visar på plus 10 grader. På morgonen då barnen förs på dagid är det kallt, men på eftermiddagen är det varmt. Fördelen: barnen är glada att återse sina föräldrar efter en lång, genomsvettig dag.
Nackdel 10: har hur många grejer som helst, men som sista nackdel väljer jag finska barnsånger. Ni som undrar över antalet deprimerade självmordskandidater-ta och lyssa på en skiva med finskbarnmusik och försök att fortsätta le och vara positiv. Det går inte. Fördelen: det är musik(?) och musik är bra?
Som ni säkert redan har förstått så är denna lista lite ironisk, jag menar, jag älskar ju finsk barnmusik och pissis-stilen. Daaah! ;)
söndag 28 februari 2010
JAG SKA TVÄTTA VINTERPÄLSEN...
... SADE NEMI OCH DROG MEJ I FÖRDÄRVET!
Att simma första gången efter vintern brukar i folkmun kallas för att tvätta av sig vinterpälsen. Undrar om det funkar på vinterbleka håriga ben också? Om man simmar tillräckligt tidigt på året, blir kroppen så chockad att man tappar allt oönskat hår och slipper alla äckliga, kladdiga, sjuka bikinivaxningar och 'sheijvanden' (stava nu till det där ordet hey)? Skulle vara ekonomiskt lönsamt att bli av med oönskat hår istället för att satsa hundratals euro på vaxning. Fast jag undrar om vinterpälsborttagning fungerar som laser, upprepade behandlingar???
Vanligtvis brukar jag ta första doppet när vatten temperaturen har stigit till ungefär 42 grader Celcius (dvs. aldrig :D) Nej, men efter midsommaren typ. Förra året plaskade mina fötter i havet redan i april (kort efter att isen smultit).
Det här året bestämde sig min älskade pälsboll för att mina fötter (och svindyra joggingskor9 behövde ta sig ett bad redan i februari...
Läs hela historen här:
Nemi och jag hade varit och följt efter Emils dagis på avstånd när barnen promenerade ner till stallet här i närheten. När barnen (och tanterna) klivit upp på bussen tog Nemi och jag en lite längre joggingtur. Det var riktigt skönt. Ja tills Nemi bestämde sig för att släpa/dra/tvinga mej genom ett dike som var snöfyllt. Följden var att jag plötsligt kände hur snön kröp under kläderna, in i byxorna, under tröjan... myyysigt...
Efter diket stod vi på stranden (svårt att se var strandkanten slutar och havet börjar). Nemi ville spinga av sig lite och sprang ut på isen, fram och tillbaka.
Vad vi inte hade räknat med var att isen hade smultit såpass att Nemis tassar skulle åka igenom. Vi hade inte heller räknat med att Nemi som följd av att ha sina fyra tassar i vattnet skulle få panik och dra ut mej på isen. Vi hade verkligen inte räknat med att mina fötter och skulle lukta på vattnet och stifta närmare bekantskap med vattennivån. Eller vad vet jag vad Nemi hade räknat med, JAG hade VERKLIGEN INTE räknat med att mina skor skulle vara fyllda med isigt, iskallt, genomvått havsvatten...
Och alldeles självklart var ju att den enda vägen tillbaka till stigen var genom det där helvetes diket. Så ni kan ju ana att mina redan genomvåta skor klafsade omkring någonstans mellan tätpackad snö och lerigt dikesbotten. Självklart ramlade jag omkull och viftade ännu mer snö innanför mina kläder. Härligt.
Vi plumsade iväg hemåt och väl uppe vid stora vägen kunde vi springa igen och på så sätt värma oss lite.
Jag har nästan tvättat vinterpälsen nu då? Eller? Får kolla hur håriga mina vinterbleka ben är :D Haha...
*kolla*
Njä, blir nog att ta till Venus delicious gourgeous woman shaver. Eller va sjutton den nu heter. Damn it. Eller så kanske jag inte stod i vattnet tillräckligt länge? Eller borde jag göra om behandlingen varje onsdag i en månad för hållbarare resultat? Men det känns lite riskabelt att stå på ostadig is och invänta ett brak... Undrar om et går lika bra med vanliga vattenpölar?
På Nemi verkar det ha fungerat i alla fall. Hennes vinterpäls ligger i drivor i vart enda ett hörn här hemma... ORÄTTVIST! Hon kommer nog å vara slät som en baby lagom till bikinisäsongen :D
Att simma första gången efter vintern brukar i folkmun kallas för att tvätta av sig vinterpälsen. Undrar om det funkar på vinterbleka håriga ben också? Om man simmar tillräckligt tidigt på året, blir kroppen så chockad att man tappar allt oönskat hår och slipper alla äckliga, kladdiga, sjuka bikinivaxningar och 'sheijvanden' (stava nu till det där ordet hey)? Skulle vara ekonomiskt lönsamt att bli av med oönskat hår istället för att satsa hundratals euro på vaxning. Fast jag undrar om vinterpälsborttagning fungerar som laser, upprepade behandlingar???
Vanligtvis brukar jag ta första doppet när vatten temperaturen har stigit till ungefär 42 grader Celcius (dvs. aldrig :D) Nej, men efter midsommaren typ. Förra året plaskade mina fötter i havet redan i april (kort efter att isen smultit).
Det här året bestämde sig min älskade pälsboll för att mina fötter (och svindyra joggingskor9 behövde ta sig ett bad redan i februari...
Läs hela historen här:
Nemi och jag hade varit och följt efter Emils dagis på avstånd när barnen promenerade ner till stallet här i närheten. När barnen (och tanterna) klivit upp på bussen tog Nemi och jag en lite längre joggingtur. Det var riktigt skönt. Ja tills Nemi bestämde sig för att släpa/dra/tvinga mej genom ett dike som var snöfyllt. Följden var att jag plötsligt kände hur snön kröp under kläderna, in i byxorna, under tröjan... myyysigt...
Efter diket stod vi på stranden (svårt att se var strandkanten slutar och havet börjar). Nemi ville spinga av sig lite och sprang ut på isen, fram och tillbaka.
Vad vi inte hade räknat med var att isen hade smultit såpass att Nemis tassar skulle åka igenom. Vi hade inte heller räknat med att Nemi som följd av att ha sina fyra tassar i vattnet skulle få panik och dra ut mej på isen. Vi hade verkligen inte räknat med att mina fötter och skulle lukta på vattnet och stifta närmare bekantskap med vattennivån. Eller vad vet jag vad Nemi hade räknat med, JAG hade VERKLIGEN INTE räknat med att mina skor skulle vara fyllda med isigt, iskallt, genomvått havsvatten...
Och alldeles självklart var ju att den enda vägen tillbaka till stigen var genom det där helvetes diket. Så ni kan ju ana att mina redan genomvåta skor klafsade omkring någonstans mellan tätpackad snö och lerigt dikesbotten. Självklart ramlade jag omkull och viftade ännu mer snö innanför mina kläder. Härligt.
Vi plumsade iväg hemåt och väl uppe vid stora vägen kunde vi springa igen och på så sätt värma oss lite.
Jag har nästan tvättat vinterpälsen nu då? Eller? Får kolla hur håriga mina vinterbleka ben är :D Haha...
*kolla*
Njä, blir nog att ta till Venus delicious gourgeous woman shaver. Eller va sjutton den nu heter. Damn it. Eller så kanske jag inte stod i vattnet tillräckligt länge? Eller borde jag göra om behandlingen varje onsdag i en månad för hållbarare resultat? Men det känns lite riskabelt att stå på ostadig is och invänta ett brak... Undrar om et går lika bra med vanliga vattenpölar?
På Nemi verkar det ha fungerat i alla fall. Hennes vinterpäls ligger i drivor i vart enda ett hörn här hemma... ORÄTTVIST! Hon kommer nog å vara slät som en baby lagom till bikinisäsongen :D
tisdag 16 februari 2010
LYCKA...
Är:
Att se det vackra i vardagen...
Att vara stor, men ändå så liten... 
Att få klättra i träd och vara ett barn....JPG)
Att våga vara annorlunda...
Att våga...
Att få välja sin egen väg...Lycka handlar inte om pengar, makt, gåvor, antalet vänner, utseende, storlekar osv. Lycka handlar om att våga må bra, våga drömma, våga prova sina vingar och att våga trivas med sig själv. Lycka är att leva och att våga leva. Lycka är något som alla har rätt till, våga vara lycklig!
söndag 14 februari 2010
SURKEIDEN SATTUMUKSIEN JUHLAVUOSI...
... Å PISSENISSES VENDETTA!
Ni är kanske medvetna om en del saker som gjorde förra året pestlikt och nästan outhärdligt? Jag trodde förbannelsen skulle brytas vid nyåret när klockan ringde in år 2010. Men icke.
Det var en fredag för några veckor sedan. Andreas var på fimans julfest (ja, dom firar jul i januari...) och jag var hemma med Emil hela dagen (tror vi var sjuka då redan). Morgonen började sådär, inte mycket att skryta med i kylskåpet. Så på eftermiddagen traskade vi iväg till butiken för att handla lite mat åt oss och lite fredagsgodis och så hämta ut ett paket åt mej.
Paketet som kommit var helt upprivet (kläder från H&M), kvittot som var i paketet var sönderskruttat. Bara att lämna tillbaka det då till posten och säga "tsot tsot tsot". Ledsamt absolut, men jag vill ha mina paket hela och rena och kvittona så att man ser vad man har köpt. Vi kom hem Emil och jag och började fixa maten. Tacopaj med lite nachos. MUMS!
Innan vi hann börja äta var det någon som lyckades smälla en flaska rengörningsmedel i golvet och det strittade runt så vi fick vår beskärda del på oss. Bara att hoppa i duschen då alltså å tvätta ögonen (som sved av tårar och Tolu) med rikliga mängder vatten. Sorry husbolaget om ni hade planerat in en dusch i kväll, vi tog det sista varmvattnet :D
Vi satte oss på soffan för att kolla film å äta lite. Emil var nyduschad och satt i bara handduken, varför klä på sig på en fredagkväll när man ändå inte ska nånstans? :) Jag hjälpte Emil med maten och hann inte äta så mycket själv...
Det var riktigt mysigt, tills en viss herreman meddelar med skärrad blick att han har WC-brott, NU! Jag ser som i slow motion hur denna herreman stiger upp från soffan, ställer sig mitt på vardagsrumsgolvet och ger mej en plågad blick. Vi måste slå världsrekordet i häcklöpning (mycket saker på golvet) för att hinna på toaletten.
Vi suger på att slå världsrekord. Pissenisse fick sin revanch.
Det kom piss i min mat, på golvet, på dammsugaren, i min stickningspåse, i min Coca-Cola flaska (som ju självklart var öppnad, vad annars liksom?), på soffan, på mattan och på handdukarna på golvet... Ni fattar... Man kunde helt ärligt säga att maten smakade piss efteråt ;) Inte för att jag smakade på den efter det, men i alla fall.
Nåja, det blev att tvätta av allt, torka golvet oh dammsugaren, slänga maten, cokisen och hitta på nytt program.
PROJEKT CHOKLADKAKA!
Det var riktigt roligt att baka och riktigt bra gick det, ja fram tills att kakan skulle i ugnen. Själva inläggandet av kakan gick bra, men i ugnen bestämde sig fanskapet för att lägga av världens fjärt och kakans kladdiga inre fanns nu överallt annanstans än inuti själva kakan. En kompis föreslog att det skett ett misstag under ingrediensmätningen. Att bakpulvret i själva verket varit BRAKPULVER. Jo, det hade nog förklarat en hel del...
Tur att vi hade lite godis och lite choklad i gömman i alla fall, vi fick lite gott till slut. Och resten av kvällen gjorde vi en Cars-film med Emils alla Cars-bilar :) Filmen finns uppladdad på Youtube för dem som är intresserade :)
http://www.youtube.com/watch?v=1xS9QPsWj0E
Emil somnade i min famn när vi höll på med filmen, MYSIGT!!! Så kvällen blev helt okej till slut. Lite annorlunda än planerat kanske, men rätt bra till sist :)
Ni är kanske medvetna om en del saker som gjorde förra året pestlikt och nästan outhärdligt? Jag trodde förbannelsen skulle brytas vid nyåret när klockan ringde in år 2010. Men icke.
Det var en fredag för några veckor sedan. Andreas var på fimans julfest (ja, dom firar jul i januari...) och jag var hemma med Emil hela dagen (tror vi var sjuka då redan). Morgonen började sådär, inte mycket att skryta med i kylskåpet. Så på eftermiddagen traskade vi iväg till butiken för att handla lite mat åt oss och lite fredagsgodis och så hämta ut ett paket åt mej.
Paketet som kommit var helt upprivet (kläder från H&M), kvittot som var i paketet var sönderskruttat. Bara att lämna tillbaka det då till posten och säga "tsot tsot tsot". Ledsamt absolut, men jag vill ha mina paket hela och rena och kvittona så att man ser vad man har köpt. Vi kom hem Emil och jag och började fixa maten. Tacopaj med lite nachos. MUMS!
Innan vi hann börja äta var det någon som lyckades smälla en flaska rengörningsmedel i golvet och det strittade runt så vi fick vår beskärda del på oss. Bara att hoppa i duschen då alltså å tvätta ögonen (som sved av tårar och Tolu) med rikliga mängder vatten. Sorry husbolaget om ni hade planerat in en dusch i kväll, vi tog det sista varmvattnet :D
Vi satte oss på soffan för att kolla film å äta lite. Emil var nyduschad och satt i bara handduken, varför klä på sig på en fredagkväll när man ändå inte ska nånstans? :) Jag hjälpte Emil med maten och hann inte äta så mycket själv...
Det var riktigt mysigt, tills en viss herreman meddelar med skärrad blick att han har WC-brott, NU! Jag ser som i slow motion hur denna herreman stiger upp från soffan, ställer sig mitt på vardagsrumsgolvet och ger mej en plågad blick. Vi måste slå världsrekordet i häcklöpning (mycket saker på golvet) för att hinna på toaletten.
Vi suger på att slå världsrekord. Pissenisse fick sin revanch.
Det kom piss i min mat, på golvet, på dammsugaren, i min stickningspåse, i min Coca-Cola flaska (som ju självklart var öppnad, vad annars liksom?), på soffan, på mattan och på handdukarna på golvet... Ni fattar... Man kunde helt ärligt säga att maten smakade piss efteråt ;) Inte för att jag smakade på den efter det, men i alla fall.
Nåja, det blev att tvätta av allt, torka golvet oh dammsugaren, slänga maten, cokisen och hitta på nytt program.
PROJEKT CHOKLADKAKA!
Det var riktigt roligt att baka och riktigt bra gick det, ja fram tills att kakan skulle i ugnen. Själva inläggandet av kakan gick bra, men i ugnen bestämde sig fanskapet för att lägga av världens fjärt och kakans kladdiga inre fanns nu överallt annanstans än inuti själva kakan. En kompis föreslog att det skett ett misstag under ingrediensmätningen. Att bakpulvret i själva verket varit BRAKPULVER. Jo, det hade nog förklarat en hel del...
Tur att vi hade lite godis och lite choklad i gömman i alla fall, vi fick lite gott till slut. Och resten av kvällen gjorde vi en Cars-film med Emils alla Cars-bilar :) Filmen finns uppladdad på Youtube för dem som är intresserade :)
http://www.youtube.com/watch?v=1xS9QPsWj0E
Emil somnade i min famn när vi höll på med filmen, MYSIGT!!! Så kvällen blev helt okej till slut. Lite annorlunda än planerat kanske, men rätt bra till sist :)
fredag 1 januari 2010
GOTT NYTT ÅR! :)
Min första tanke när året bytte var att Ä N T L I G E N ärdet gamla året slut!
Visst, vi har haft många fina stunder under året, men desto fler grymma, hemska, tragiska och sorgliga stunder.
Vi tackar för det gamla året som varit och hoppas att det nya skall bli varmare, roligare och inte så mycket med diverse hemskheter :)
På juldagskvälldin åkt vi opp ti Pampas å va tär i eitt par dagar. Dan före nyårsafton åkte vi hem och kom hem så sent så det redan var nyårsaftonsmorgon :D Så vi har i princip firat två nyår, ett i bilen och ett hemma :D
Vi hade en riktigt skön nyårsafton, god mat, gott sällskap (både människor och så en söt liten hund som höll Nemi sällskap medan raketerna smällde) och roliga sällskapsspel :) Fast jag vann inte :D Sen såg vi på film och efter tolvslaget fick man (äntligen) lägga sig :D Jaja, vi är så gamla ;) Man är ganska trött efter 500km i bil och med en hel del släktbesök bakom sig.
Nu: MUMSIG frukost och sedan ut å härja i den krutstänkta snön :D Jisses va skönt det är att inte ha krabbis ;)
Visst, vi har haft många fina stunder under året, men desto fler grymma, hemska, tragiska och sorgliga stunder.
Vi tackar för det gamla året som varit och hoppas att det nya skall bli varmare, roligare och inte så mycket med diverse hemskheter :)
På juldagskvälldin åkt vi opp ti Pampas å va tär i eitt par dagar. Dan före nyårsafton åkte vi hem och kom hem så sent så det redan var nyårsaftonsmorgon :D Så vi har i princip firat två nyår, ett i bilen och ett hemma :D
Vi hade en riktigt skön nyårsafton, god mat, gott sällskap (både människor och så en söt liten hund som höll Nemi sällskap medan raketerna smällde) och roliga sällskapsspel :) Fast jag vann inte :D Sen såg vi på film och efter tolvslaget fick man (äntligen) lägga sig :D Jaja, vi är så gamla ;) Man är ganska trött efter 500km i bil och med en hel del släktbesök bakom sig.
Nu: MUMSIG frukost och sedan ut å härja i den krutstänkta snön :D Jisses va skönt det är att inte ha krabbis ;)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)