MAN TAGER VAD MAN HAVER...

...DET ÄR REGEL NUMMER ETT!

När barn kommer i en viss ålder ska dom börja lära ut åt föräldrar och släktingar allt som dagistanterna lär ut på dagis.
Emil är i den åldern.
På dagis räknar man och lär sig bokstäver med hjälp av klossar, små lappar, rim och ramsor. Hemma har vi inga klossar eller lappar eller rim och ramsor med siffror och bokstäver. Vad gör då vår 2-åring när han vill lära morsan sin alfabetet?
Han tar vad han har naturligtvis. Det närmaste en alfabetsklosse han kunde komma var pappas laptops tangenter.

Smart unge.

Onödigt smart.

Jag ger er en ledtråd, vår MacBook såg inte ut som tidigare. Vårt golv såg ut som efter en Alfabetsorkan, orkanen E M I L hade helt tydligt varit framme. Förödelsen var nästan lika massiv som efter någon annan orkan.

MEN, jag lärde mej faktiskt alfabetet. Efter 2½ timmes non-stop ihosättande av tangenter och tangenternas underrede (som orkanen Emil hade lyckats peta loss från datorn) fick jag till slut Macen att se ut nästan som tidigare. Nu vet jag i vilken ordning tangenterna skall vara och jag vet hur man sätter ihop 2 mikroskopiska plastdelar i varandra och sedan i datorn och sedan tangenten på. Så någonting lärde jag mej nog.

Friden lade sig slutligen över Esboviken. Alla sov sött. Men på en liten gosses julklappslista har någon strukit över "Egen dator" och klottrat "Alfabetsklossar" högst upp...

VI SKA DANSA TWITTERBUGG...

... I NEON!

Borde skriva en bok om livet tillsammans med en nörd. Jag heter Eddie och jag bor med en nörd. Så där, så var man ute ur skåpet.

För ungefär 5 år sedan (och mindre) var man lite sådär respektfullt rädd för mafia bossar i Undre Italien och Ryssland. Det var ett fenomen som figurerade förutom i dagstidningar också på film och i TV-serier. Vem minns inte Sopranos? Eller Godfather?

Idag är man rädd för nördar. Nördar är liksom dagens mafiabossar.

Jag skojar inte.

Information idag sprids som en löpeld, inte via radio, inte via TV, inte ens via Facebook (Facebook är helt old school vid det här laget), inte via bloggar och inte via sms (sms är förkortning av Stoneage Message Supportsystem).
Dagens information sprids via T W I T T E R. Twitter är den där nya, farliga, okända, respektingivande undervärlden. Och det är nördarna som håller i trådarna.

På väg hem från arbetet satt jag och beklagade mej över twittring åt min sambo.
- Snart tar ju nördarna över världen och håller oss normala som zombie-dockor medan nördarna twittrar om oss i sina online LARP-spel...
Vet ni vad svaret blev?
Ja, det finns redan online LARP liknande spel som spelas via twitter och ja, typ alla som är något inom nördvärlden twittrar om A L L T...
Skrämmande.
Så om jag med andra ord sitter och äter ägg en lördagsmorgon i blåa trosor och rosa BH, så kan nörden Abu Ifraim Hassan läsa om det på sin twitter-sida och berätta det vidare för vem som helst som nu vill veta det... Det är liksom värre än Facebook. FB kontrollerad i alla fall så att man kan ställa in vem som ska ha tillgång till ens bilder och statusuppdateringar osv. Twitter kan vem som helst med ett twitterkonto läsa...

Får börja akta mej för vad jag gör, så inte twittrarna där ute i världen rapporterar om mej åt nån... :D "... nu sitter hon där igen och äter ägg... snart börjar hon väl ruva..."

Liksom åt helskotta med alla mafiosor, var rädd för nördarna! Du vet aldrig i vilken twitter-blogg du hamnar i annars... å vilka nördar som vet aaallt om dej ;)