UR BARNENS MUN KOMMER...

ENKELHET I ALL ENKELHET!

Emil har lite svårt med uttalet av en del bokstäver då han saknar framtänder.
Namn verkar vara svårast, för namn kan man inte förklara med ljud eller gester (nånting som Emil annars praktiserar väldigt mycket). Mommo, moffa (muhva), Nemi, mamma, pappa, fammo, faffa, Emmis och Macki går riktigt bra att säga och dessa personer känner Emil väldigt bra. Men namnet på en släkting har Emil lite problem med (av hänsyn till denna person så lämnar vi namn och titel osagt). Denna person fick finna sig i att bli kallad "Den Där" under en hel helg...
Vi märkte inte det förrän Emil började räkna upp vem som sku med i bilen:
- Mamma bilen, pappa bilen, Mio bilen, den öh där i bilen... säger Emil och ser lite osäker ut :)
Andra gången vi fick bekräftat att släktingen enligt Emil heter Den Där, var när det var dags att säga hejdå:
- Hejdå rätt-namn-på-släkting, hejdå rätt-namn-på-släkting, hejdå Den Där! säger Emil glatt och vinkar :)

En gång på 5 dagar lyckades Emil faktiskt vrida tungan rätt (eller fel kanske?) i munnen och få fram delar av det korrekta namnet på Den Där personen :)
Det är inte lätt när man är liten och verkligen inte lätt när man inte har tänderna för att bita tag i namnutmaningar ;) Men vad enkelt att bara kalla folk för "du där" eller "den där", lite opersonligt kanske, men enkelt :) Varför göra det svårare än det behöver vara :D