I SHOULD TELL YOU...

... TAKE ME OR LEAVE ME!

Sitter och lyssnar på musiken från musikalen RENT, samtidigt som jag skriver på min bok :D Jag har alltid hatat tankekartor, men kanske man borde rita upp några stycken så man hänger med i handlingen, personerna osv?
Visst var det polischefen som hade juttu med offrets mormor som egentligen är en strippa på ett familjecafé i en öde stad, samtidigt som mördaren egentligen är offer med tanke på att offret kokade potatis i en källare medan mordet hände i en fullsatt teater mitt på dagen när publiken hade kuddkrig på Hotell Hilton i Paris? Äääh...

Det fanns egentligen två syften med rubriken.
Syfte 1: ni måste se RENT!

Syfte 2: jag blir så jävla trött på människor som har en uppfattning om mej för att jag:
a) har barn och är ung
b) har hund som är stor dessutom
c) är spontan till sättet
d) lyssnar på musikaler
e) blev mamma som ung
f) inte för tillfället jobbar 8-16
g) människor som tror att jag har behov av att komma bort från mitt barn å vara tonåring igen
h) listan kan göras oändligt lång.

SÅ HÄR ÄR DET:
Jag blev mamma när jag var 22 år. Det är ungt, men äldre än 15år. Barnet var inte direkt planerat eftersom jag inte ens visste att jag kunde få barn. Men absolut efterlängtat och otroligt älskat. Och jag ångrar aldrig att jag blev mamma, jag älskar mitt barn och så länge jag lever (och efter det) kommer jag att vara mamma. Jag är mycket hellre hemma på helgerna och målar med vattenfärger, cyklar å kollar på hepporna (hästarna) vid stallet, leker med bilar, diskuterar viktiga saker som leksaker, bilar, nallar osv.
Det existerar inte en person i mej som söker fartfyllda äventyr i form av fyllenätter, uppkastning klockan 4 på morgonen utanför en bar eller vilt dansande på en bardisk.
Mina fartfyllda äventyr består av långa cykelturer med mitt barn på pakethållaren, kanske långfärder med bilen, promenader i gryningen, cykelturer med E:s första cykel. Ni skulle bara veta hur fartfyllt det är att se honom cykla med sin första cykel :) *stolt mamma*
Jag är samma person som jag alltid har varit, men mognare. Jag gillar fortfarande att göra halvgalna saker, äventyr och skvaller :D Men jag har också ett ansvar som förälder.

Vad anträffar hunden: jag har vuxit upp med hund. Mina föräldrar hade en hund som var 2 eller 3 år gammal när jag föddes, jag har alltså ALLTID haft hund. När jag var 18 år visste jag att jag skulle skaffa hund när jag flyttade hemifrån. Den dagen jag flyttade saknade jag att ha en egen hund att gå ut med. När jag då sedan (skoltrött och extremt uttråkad) såg en annons i tidningen så slog jag till. Jag rådfrågade min pappa (som i mina ögon är hundexperten i vår familj) hur jag skulle gå till väga. Han följde med hela vägen till Vasa (420km tur och 420km retur) och hämtade min hundvalp. Hade min pappa gett mej rådet att vänta med hunden, hade jag följt det rådet. Men min pappa litade på mej, att jag skulle klara av att ha en stor hund själv, så jag vågade skaffa Nemi. Vi har haft schäfer och goldenretrievrar i familjen så rasen var inte helt obekant. Min hund är snäll mot oss i familjen och mot mina närmaste vänner. Hon vaktar huset och hon vaktar E med sitt liv. Jag litar på henne, jag litar på att hon inte gör E illa.
Jag vet att hon är stor, men jag gillar stora hundar och jag gillar att vart jag än går så har jag en livvakt som älskar mej så oändligt mycket att jag kan vara trygg var som helst vilken tid på dygnet som helst.

Spontanintet, kreativitet och konstnärlighet sitter i ryggraden. Jag är konstnär i fingerspetsarna. Jag är spontan i beslut och idéer, därför att jag är konstnär. (Nej, jag menar inte att jag målar tavlor), men jag tänker på ett helt annat sätt än en relativistisk "nörd"... :) Det som kanske utåt verkar vara ett helt galet beslut kan i själva verket vara ett för mej genomtänkt vettigt beslut. Jag hatar uppgjorda livsplaner, reseplaner... Jag kan inte leva efter en plan som inkluderar livets alla faser, var är spänningen i det?
Musikaler ger mej sinnesro samtidigt som de gör mej ivriga och får kreativiteten att flöda. Ni borde pröva det ibland.

Och det där med att jag inte jobbar. Nej, jag gör inte det just nu av personliga skäl som jag inte anser att jag ska behöva lägga fram åt någon annan än min allra närmaste. Jag försöker hitta mej själv, vad jag vill göra med mitt liv. Samtidigt behöver jag en balans mellan arbetsliv och privatliv. Det går inte att vara en 100% närvarande mamma när man ska jobba övertider och befinna sig på arbetsturer som ingen annan vill ha. Just nu är mitt barn viktigare än min karriär.

Jag har bara en sak att tillägga, "Take me as I am, or leave me..."

FÖRDELEN MED NACKDELAR...

... FINNS DET SÅNA?

Nackdel 1: att bo hemma med sina föräldrar. Man får inte bestämma över sitt egna liv. Fördelen : någon annan bestämmer åt en och man ställs inte inför situationer då man måste bestämma och välja.

Nackdel 2: att gifta sig. Nån annan får ju dina pengar om du kolavippar eller skiljer dej. Not so nice. Fördelen: du får pengar om den andra kolavippar först, eller om han/hon råkar ha mer pengar än du har om det blir skilsmässa :D

Nackdel 3: att ha husdjur. Denna helvetiska pälslossning då golven ser ut som om de vore heltäckande mattor gjorde på rygghår från en grekisk tant. Fördelen: fåglarna jublar då de får byggmaterial till en hel stad. Dessutom så blir du härdad mot de flesta bakterier som lever i avföring, spyor, på gamla käppar, prasslande buskar och gröna gubbar.

Nackdel 4: att ha barn. Sena kvällar följs av tidiga mornar, blöjbyte, nerkissade möbler, kaskad spyor över allting inom 10 meters räckvidd, inga pengar på matkontot (desto mer kvitton från diverse leksaksaffärer), smutstvätt som skulle försörja en hel kemtvätt i 93 år framöver. Fördelen: man får motståndskraft mot alla baciller som biter på människor under 10 år. Synd bara att man inte har någon nytta av det på den egna arbetsplatsen :D Sen så får man uppleva solnedgång, soluppgång, solen som högst upp på himlen, och allt det under loppet av 24 timmar. Varje dag. I 18 år framåt. Minst.

Nackdel 5: Nördar. Allt ska analyseras, manualer ska lusläsas och konstiga kopplingar mellan apparater ska Googlas fram. Fördelen: aldrig har man sett på Gigantti en dator som med en knapptryckning kan fotografera, printa ut, rama in och hänga på väggen. Och skulle någon hushållsapparat gå sönder, är det bara att fråga vad det stod på sidan 57, nörden vet.

Nackdel 6: Pissisar. Tjejer i grupp, men färgskalan: PASTELL! och lixom ordförråd som kunde mäta sig med lixom papegojorna på Högholmen. Daaah! Fördelen: tacksammare hatobjekt får man leta efter.

Nackdel 7: Lägenhet. Alla dessa jävla regler och förordningar. Du ska icke hava ljud efter klockan 22:00, du ska icke hava andra gårdskarlar än de underskrivna, du skall icke stjäla grannens tvättid, post eller hund. Fördelen: ja, vem älskar inte att sitta och försöka kolla på TV till ljudet av grannar som har ett, hrm, ytterst aktivt sexliv? Oj, förlåt, fel kategori. Nej, det finns absolut inget positivt med lägenheter.

Nackdel 8: Svenska bloggar. Mode, mode, mode, sex, alkohol... Kolla in svenska bloggar. 15-åriga pissisar som hoppar av skolan för att festa, k*ulla, leva rövare och shoppa för flera tusen euro i månaden. Ger en verkligen trolig och vettig bild av samhället. NOT. Fördelen: jag har aldrig skrattat så mycket som när jag läser vad nån svensk bimbo med silikoninlägg har hållit på med i helgen. Eller kollar igenom stavfelen i någon fjortisblogg. Underhållning på hög nivå.

Nackdel 9: Dagistanter. Ja, utan dem så skulle man inte kunna ha barnen på dagis, men vart försvann konceptet att föräldrar vet bäst? Så här i vårens tider så önskas det att tanterna kollar vad ungarna har på sig. 35-lager yllekläder räknas inte som en ordentligt genomförd kontroll, inte när temperaturen visar på plus 10 grader. På morgonen då barnen förs på dagid är det kallt, men på eftermiddagen är det varmt. Fördelen: barnen är glada att återse sina föräldrar efter en lång, genomsvettig dag.

Nackdel 10: har hur många grejer som helst, men som sista nackdel väljer jag finska barnsånger. Ni som undrar över antalet deprimerade självmordskandidater-ta och lyssa på en skiva med finskbarnmusik och försök att fortsätta le och vara positiv. Det går inte. Fördelen: det är musik(?) och musik är bra?

Som ni säkert redan har förstått så är denna lista lite ironisk, jag menar, jag älskar ju finsk barnmusik och pissis-stilen. Daaah! ;)