En vrickad nacke...

...och jeans-krångel...

För ett par veckor sedan köpte jag ett par byxor som var 5 cm för små i midjan, inte för att jag behövde några fler motivations-byxor, utan för att jag faktiskt behövde ett par byxor som INTE var alldeles trasiga i grenen. Nå dessa nya, fräscha, snygga byxor har legat på golvet å skräpat å varje gång jag har gått förbi har jag tänkt, nu tamme-fan ska jag in i dem! Men jag har inte prövat dem på nytt.

Tills idag morse då jag plötsligt måste iväg till skolan å står byxlös i tamburen på väg ut. Alla mina (hela 2 par) jeans var i tvätten, å hur tapper jag än försöker vara så drar jag gränsen vid slabbiga, kalla våta jeans. Dom drar jag under INGA omständigheter på mej. Så alternativen stod klara:

1. Skippa skolan idag, men för ett par jeans (när vi dessutom ska ha presentation)? Blir nog en bra frånvaroanmälan, orsak till frånvaron: brist på byxor.

2. Köra en Britney Spears/Paris Hilton och komma i sliddriga collegebyxor. Njae, jag vet inte hur övertygande det skulle vara om Paris Hilton plötsligt ställde sig upp och började föreläsa om sjukhushygien?

3. Försöka med dom där nya jeansen? Med risk för att bli besviken om de inte passar OCH dessutom ha ett alternativ mindre.

Jag är dömd. Jag kan lika gärna gå å lägga mej igen. Med dessa alternativ kan jag ingen chans. Trodde jag. Det blev de nya jeansen... och efter mycket våld, en vrickad nacke och svett och tårar så gick de på, å det ser inte alls illa ut :)

Nu ska jag fara iväg och shaka ass på timmen ;)