Å SÅ BLEV DET BARA KAKKA AV ALLTIHOP...

...NÅ SÅ ILLA ÄR DET INTE ;)

Något som varje förälder bävar för är att behöva ge sina barn en lektion i biologi. Jag talar om det som skolorna så fint kallar för sexualundervisning. Emil hade sin första lektion i människans biologi idag, å nej, en blivande två-åring är inte intresserad av vad mamma å pappa gör mellan lakanen, men mycket intresserad av vad det som läkarna kallar för bland annat rectum och colon (ändtarm å tjocktarm) producerar. Avföring, slaggprodukter. Eller som vi vanligt folk kallar skit. Bajs. Kakka.
Nåja, precis som varje eftermiddag gick Emil å jag ut med Nemi (hunden) så att Nemi inte skulle behöva stå ylande med benen i kors. Hittills har Emil inte varit så där värst intresserad av vad Nemi gör när hon försvinner bakom buskarna å krystar å har sej. Men idag var han desto mer intresserad. Nemi hade precis tagit sin lugna stund bakom ett träd (å snäll som jag är så plockade jag upp högen i en grön Hauska-påse). Sen tog jag vagnen och vi fortsatte promenaden. Emil stirrar på påsen å utbrister: " VA E DÄ!?" (Jag tvärstannar och stammar fram att det är kakka.) Varpå Emil spärrar upp sina blåa ögon till tefats storlek och tittar misstroget på mej å frågar: "KAKKA!?!?!?!?!?" Sen ser han på den gröna påsen med HAUSKA-logon på sidan, sen på mej, sen på påsen å sen på mej.
Jag förklarar då att det är Nemis kakka. "HEPPA KAKKA!?!" frågar Emil å ser ännu mer misstrogen ut. Så kollar han på Nemi, å så på den gröna påsen.
Man ser hur de små kugghjulen snurrar runt å stackars Emil försöker få 1 och 1 att bli 2. HUR kan hans älskade Heppa (hunden e ju fan stor som en ponny, därav smeknamnet Vargen å Ponnyn, eller Heppan) kan ha producerat något så plastigt och grönt.
Jag i min tur kan inte förstå hur ett barn på 1år å 8månader ens orkar bry sej om varför kakkan nu råkar vara grön. Med en HAUSKA-logo på ena sidan. Men jag försöker uppfylla mina morsa-uppgifter och börjar förklara om Eko-systemet och varför man måste plocka upp hundskiten och att Nemis kakka nog en brun precis som Emils, men att när den ligger i påsen så blir den grön. Emils blåa ögon blev om möjligt ännu större, han tittade en sista gång på påsen, hunden å mej, sen verkade han sluta grubbla på det, för han ryckte på axlarna, pekade på himlen (det började regna) å sa "Titta Mimmi" :)

Gulligt eller vad? :D Hoppas nästa lektion i biologi blir lika lätt ;)