HÄR KASTAR VI DEJ...

... NÄR VI ÄR VÄNLIGA!

Hela mitt liv har jag bott i Helsingfors och Esbo. I min familj talar vi en salig blandning av svenska och finska, något som är typiskt för helsingforsare. Liksom vår egna lilla dialekt. I A:s familj talar de en österbottnisk dialekt som för en hesabo kan kännas något svårförstådd till en början. Jag trodde i flera år att jag var dum som inte förstod interna skämt eller hängde med i enkla diskussioner om "grannan som had glöjti i vattni" eller "stjourun som had jiti i päärolandi" (ber om ursäkt för min usla dialekt-stavning!)
Jag var alltså idiotstämplad (enligt mej) ända tills jag märkte att det här med att förstå andra inte är ensidigt.
A:s mamma blev nog något orolig när jag helt lugnt en kväll föreslog att hon skulle kasta oss (mej, A och Emil) till torget i Nykarleby. Liksom vadå, i Hesa kastar vi runt på varandra dagligen liksom. Men det gör man tydligen inte uppe i landet. Nehe, fick snällt förklara för den skräckslagna kvinnan att med "kasta" menade jag skjutsa, inte "ta i mej kvinna och släng mej så långt du orkar!"
I min familj är det en dagligt återkommande fråga: "pappa/mamma ids du kasta mej till metron, bussen, träningen..." och pappa/mamma tar snällt bilnycklarna från hyllan, sätter på sig skorna och traskar iväg och värmer bilen. Fast om jag vill ha skjuts bakpå en cykel så ber jag om att få bli kyysäd, inte kastad eller skjutsad, utan just kyysäd. Rätt ska va rätt!

Roligare/pinsammare/konstigare missförstånd blir det om de olika dialekterna kryddas med en del felsägningar/felläsningar/"felhörningar". A:s pappa frågade mej om han och hans fru hade lite liknande humor som mina föräldrar. Jag hörde helt fel och undrade varför han ville veta om mina föräldrar tycker om att skämta om mylla och blommor och gödsel?
Han hade alltså frågat mej om dom hade ORDhumor, men jag hörde JORDhumor... Ja, humor blev det i vilket fall som helst. Jag svarade lite tvekande, "jaa, dom gillar ju nog att sitta i skogen och plocka blåbär...? Men...?" Haha :D Och för er som inte känner mina parenteser, nej, mina föräldrar sitter inte hemma och skrattar åt Biolan kanankakka eller röda tulpaner med gröna blad.

Det är inte bara ord och uttryck som är konstiga eller annorlunda här i söder och där i norr. Här i söder är ju typ allting på gångavstånd, men där uppe i norr så tar man bilen även på kortare sträckor. Dock är det bra mycket lättare att hitta parkering där än här...
Jag tror hela middagssällskapet satte i halsen en midsommar när läsken var slut och jag erbjöd mej att GÅ till affären och PROMENERA efter mer dricka. Liksom, sånt gör man inte :)

Att åka buss till centrum är nånting som jag tycker är ganska lätt att göra. Man går utanför vårt hus, viftar med en sedelbunt (hoppas att ingen snål jävel stjäl dem) och kliver in på nästan vilken buss som helst (dom går ändå med typ 5 minuters mellanrum). Där uppe i norr är det nog bara att inse att bussindustrin inte är en lönande business. Med bra tur går bussen en gång på morgonen och en gång på kvällen... Det var ju självklart jag som ställde den korkade frågan som fick den sista i middagssällskapet att sätta i halsen: "men va, hur ska vi komma till centrum om det inte går bussar?" Ja se bilar har dom där i norr också... Va kul :D Nästa gång ska jag banne mej lusläsa igenom "turistguiden för en lyckad släktträff uppe i Norr"...