EN LYSANDE FRAMTID HOS KUNDTJÄNST AB...

...VAD KAN JAG ABSOLUT INTE HJÄLPA TILL MED?

I höstas köpte vi en Nintendo Wii, en såndär glad liten apparat som man kan spela häftiga, sportiga spel med. Snäll som jag är, så var jag och skaffade en Wii Fit-bräda, en ännu gladare, häftigare liten sak, som man kan väga sej med och faktiskt spela ännu häftigare, roligare, mer sportiga spel med. Som "köpavgörare" (kaupantekijäksi) fick jag med en liten grej, ungefär som ett laddningbart batteri (fick å fick, var tvungen att betala hela 15€ för den...) Det där lilla batteriet var i paketet i ett halvår, eftersom brädan hade battierier med (och de tog slut just i morse, måndag någon???) Nå, vi öppnade det laddningsbara batteriet i hopp om att vi äntligen skulle få veta vad vågen visade. Det fanns bara ett problem, batteriet gick inte att ladda. Det var liksom helt dött. Som en död fisk.
Jag tänkte då att nåmen jag letar fram kvittot (hur lätt är det att hitta ett kvitto från ungefär ett halvår tillbaka? När det dessutom är måndag?) Jag grävde i skåpets gömmor och i pärmen allra längst ner, mest in i hörnet (där det bara bor några skalbaggar å en envis spindel) hittade jag ett dammigt kvitto från ONOFF. Bara att byta batteriet mot ett som var lite mer vid liv än den döda fisken. Dags för problem nummer trettifem. In i ONOFF kommer jag, och går raka vägen mot kassan (en ung tjej, knappt nybakt student). Jag harklar mej för att framföra ärendet när hon svarade i sin telefon (eftersom jag trodde att det var ett kundsamtal så steg jag artigt åt sidan, detta tills jag märkte att tjejen faktiskt satt och talade med någon kompis om livets stora problem.) Mitt problem var hon inte ett dugg intresserad av.

Jag fick vänta i 7 minuter innan hon ÄNTLIGEN noterade att jag stod där och blev alltmer lik en gravid kobra (arg och väsig av mej alltså). Helt ointresserat lyssnade hon på när jag förklarade att batteriet är sönder. Hon tog i batteriet med två manikyrerade naglar och såg misstänksamt på manicken innan hon kopplade i den i datorn. Sen riktade hon ett halvt sminkat öga mot mej och frågade "varför den inte fungerade, den gick ju att koppla i datorn", "jo svarade jag, men det ska lysa en lampa som visar att den laddar, och det gjorde den inte". "Ja, men här lyser ju ingenting, alltså var ska det lysa", fråga hon då. Jag pekade på lampan. Sen fick jag vänta i 15 minuter, för hon ringde runt till alla som jobbade i ONOFF, fräste åt några kunder som frågade efter en kabel på knagglig engelska, kopplade i ett nytt batteri (som hade en LYSANDE lampa!!!)
Jag trodde det var bara att kolla kvittot, se att batteriet inte fungerade och sedan ge mej ett nytt och önska mej en bra dag. Men nej, tydligen inte enligt fröken-jag-har-kronisk-PMS-och-vill-inte-jobba-med-nånting-eller-
nån-dessutom-har-jag-en-krabbis-och-fattar-ingenting...
Nåja, efter en total tid på 32minuter, kunde jag tacka och gå iväg med mitt nya batteri. Hoppas bara hon nu gav mej det rätta!

Som plåster på såren fick jag åtminstone väga mej idag, och sedan 1.1.2009 har jag gått ner 12,2 KG!!!