*EN TYST MINUT*

Idag tänds det ett ljus i vårt fönster och det hålls en tyst minut.
Min farmor (f. 14.1.1928) dog i morse, den 9.12.2009 klockan 3 på natten.Det känns väldigt konstigt att hon är borta, trots en att hon led av en längre tids sjukdom.
Hon var en väldigt stark personlighet som säkert etsade sig fast i många människors minnen. Jag tror inte det finns en enda människa som träffade henne som inte kommer ihåg henne.
Min farmor var snäll men ibland hade hon sina mindre snälla stunder, så som varje människa nångång under sitt liv har :)
Min farmor hann få två barn; en son och en dotter, fem barnbarn och ett barnbarnsbarn. Jag är så glad att hon fick se sitt barnbarnsbarn växa upp från en nyfödd skrutt till en sprallig och glad 2-åring och farmor var så otroligt glad åt sitt barnbarnsbarn.
Farmor älskade djur och hade väldigt bra hand med hundar, hon hann ha flera hundar under sin livstid och tyckte så otroligt mycket om min hund, som hon envisades med att kalla Vargen.

Vi har alla våra starka och svaga sidor, så också farmor, men vi kommer alltid att minnas hennes glada leende, hennes goda mat, hennes "brunaskåp" (där en hel del godis och choklad gömde sig), hennes matsal där det avnjöts en hel del släktmiddagar under åren och hennes starka personlighet.
Jag vill tacka för alla de 25 år jag fick spendera med min farmor och jag hoppas att var hon än är, så har hon det bra! Kram!