MAN TAGER VAD MAN HAVER...

...DET ÄR REGEL NUMMER ETT!

När barn kommer i en viss ålder ska dom börja lära ut åt föräldrar och släktingar allt som dagistanterna lär ut på dagis.
Emil är i den åldern.
På dagis räknar man och lär sig bokstäver med hjälp av klossar, små lappar, rim och ramsor. Hemma har vi inga klossar eller lappar eller rim och ramsor med siffror och bokstäver. Vad gör då vår 2-åring när han vill lära morsan sin alfabetet?
Han tar vad han har naturligtvis. Det närmaste en alfabetsklosse han kunde komma var pappas laptops tangenter.

Smart unge.

Onödigt smart.

Jag ger er en ledtråd, vår MacBook såg inte ut som tidigare. Vårt golv såg ut som efter en Alfabetsorkan, orkanen E M I L hade helt tydligt varit framme. Förödelsen var nästan lika massiv som efter någon annan orkan.

MEN, jag lärde mej faktiskt alfabetet. Efter 2½ timmes non-stop ihosättande av tangenter och tangenternas underrede (som orkanen Emil hade lyckats peta loss från datorn) fick jag till slut Macen att se ut nästan som tidigare. Nu vet jag i vilken ordning tangenterna skall vara och jag vet hur man sätter ihop 2 mikroskopiska plastdelar i varandra och sedan i datorn och sedan tangenten på. Så någonting lärde jag mej nog.

Friden lade sig slutligen över Esboviken. Alla sov sött. Men på en liten gosses julklappslista har någon strukit över "Egen dator" och klottrat "Alfabetsklossar" högst upp...